CD

Bloodbound – In The Name Of metal (7.0)

bloodbound-in-the-name-of-metal-cd-2012

 

Band: Bloodbound
Titel: In The Name Of Metal
Genre: Heavy / Metal
Releasedatum: 2012-11-07
Skivbolag: AFM Records
Producent: Jonas Kjellgren
Betyg: 7/10



Klyschor inom hårdrocken finns det gott om och finns det ett band som är mästare på att ompaketera sådana så är det Bollnäs bandet Bloodbound. Med detta album kanske de kastar in fler än någon någonsin gjort. Överdrivet eller lattjolajban? Jag går på andra alternativet.

Är detta nyskapande eller originellt? Nej, inte på en fläck. Med titlar som ”Metalheads Unite” och titelspåret ”In The Name Of Metal” så skapas inga nya trender och det har de nog inte för avsikt att göra heller, jag kan inte se det på något annat sätt än att de nära på gör parodi på sig själva vilket omslaget också gör klart sken av. Om man nu accepterar detta faktum att det finns en glimt i ögat av bandet, kan man då acceptera musiken på ett bättre sätt? Svaret är ja, för tar man detta för vad det är så bjuds man på en mysig och glad tillställning metal med allsångs tema med en stor dos ondska, blod och djävulen själv.

Denna skiva är betydligt bättre än föregångaren men tilläggas skall att detta inte är deras bästa heller.

Produktionen är tung och massiv utan att för den skull bli grötig och ansvarig för den är Jonas Kjellgren som även ansvarat för produktioner av ”Sonic Syndicate och Scar Symmtry” för att ta några exempel, hanterandet av instrumenten kan ingen klaga på, de har släppt fyra album innan denna och det märks för kunnandet besitter de och även när det gäller låtskrivandet, däremot kan det emellanåt kännas som att de gör det lite väl lätt för sig, att de gör det som krävs men inte mer. Jag är övertygad om att de skulle kunna skriva ännu bättre låtar än detta för kompetensen finns hos medlemmarna. Texterna innehåller ingen djupare substans men detta är medvetet så därför ser jag ingen anledning till att bedöma texterna på annat sätt än att näst intill varenda textrad har en heavymetal ”klyschighet” över sig.

Detta är utan tvekan en bra partyskiva och de måste sannerligen haft roligt när de skrev den så är man i rätt stämning så kan detta absolut framkalla ett gung hos lyssnaren som är både njutbart och glädje framkallande.

Det finns ett varierande utbud av takter och tyngd i låtarna, tillfredställande dubbeltramp och riff som är gjorda av bly men jag kan sakna Urban Breeds sång som var klippt och skuren till Bloodbounds musik, ingen skugga över Patrik ”Pata” Johansson som hanterar sången bra och det med pondus men som sagt, saknar ändå Urban i Bloodbound.

Även om parodikänslan är nära till hands kan jag inte låta bli att undra om inte detta samtidigt är en hyllning till heavy metal och dess historia, det lämnas fritt för tolkning.

2012 års tolkning av bandets kanske mest uppskattade låt ”Book Of The Dead” som är lagd som ett bonus spår behövs inte då den inte når upp till originalets kvalitet.

Bandet kommer säkerligen synas på några av kommande årets festivaler och det återstår och se om de löper linan ut även live med ”Heavy Metal Anthem” prylen men oavsett hur töntiga man tycker texterna är så är jag ganska övertygad om att med några stimulerande öl i kroppen så kommer du tycka att du är tuffast av alla när du headbangar och sjunger med i metallskalle texterna.

Så vill du få en glad stund med nitar och läder eller bara vill ha bra musik vid ölhävning så är detta absolut något för dig.

Ett lika stort kliv uppåt till och Bloodbound kan vara tillbaks i sina fornstora dagar, låt oss hoppas på det men tills dess:
METAL HEADS UNITE!!!!!!

Bästa låt: Bounded By Blood (framtida klassiker tro?)

 

Relaterade artiklar

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

X