Band: Parkway Drive
Titel: Atlas
Genre: Metalcore
Skivbolag: Epitaph Records
Producent: Matt Hyde
Releasedatum: 2012-10-29
Betyg: 9/10
Ett av Australiens mest intressanta band är tveklöst Parkway Drive, som under sin snart tioåriga existens gått från klarhet till klarhet med varje utgåva. Purfärska Atlas är bandets fjärde fullängdare och fortsätter på den inslagna vägen som föregångaren Deep Blue stakade ut. Parkway Drive vågar fortfarande ta ut svängarna och testa idéer som kanske inte går hem i alla läger, men är det något det här gänget inte vill så är det att måla in sig i ett hörn.
Atlas inleds med en stämningsfull introlåt i form av Sparks, innan tempot dras upp med Old Ghosts/New Regrets och Dream Run, två av plattans starkaste spår. Därpåföljande Wild Eyes är dock ännu bättre och i mitt tycke en av årets bästa låtar alla kategorier. Starka melodier som fastnar direkt skallen i kombination med stenhårda partier där ingenting känns forcerat. Med sådana här spår tar Parkway Drive metalcore till nya höjder.
The River fungerar som en avslappnande andhämtningspaus innan Swing, som är ett av plattans röjigaste spår, tar vid. The Slow Surrender och titellåten Atlas är långsammare, stämningsfulla historier, och användningen av stråkinstrument i den sistnämnda adderar bara en extra läcker krydda till mixen. Några svaga punkter med Atlas finns inte och Matt Hydes produktion håller lika hög klass som musiken i sig.
Att Atlas kommer att stärka Parkway Drives aktiekurs i metalvärlden är ingen högoddsare. I hemlandet Australien är man riktigt stora, men internationellt sett finns ännu en del kvar att erövra, speciellt bland de som inte hoppar jämfota av glädje när metalcore förs på tal. Hur långt man till slut når med Atlas återstår att se, men jag hoppas fler upptäcker detta strålande band. De spelar för övrigt i både Stockholm och Göteborg längre fram i november, missa inte!
Bästa låt: Wild Eyes
Atlas begins with Sparks, a moody intro song, before the tempo is turned up a notch with Old Ghosts/New Regrets and Dream Run, two of the strongest tracks on the album. The following track Wild Eyes, however, is even better and in my opinion one of the best tracks I’ve heard all year. Strong melodies that stick like glue in combination with bonecrunching parts where nothing feels even slightly forced. With tracks like this Parkway Drive takes metalcore to new heights.
The River works fine as a form of breathing space before we’re right back at full throttle with Swing. The Slow Surrender and the title track Atlas are both slower and moodier tunes, and the use of string instruments in the latter just adds an extra juicy spice to the mix. There are absolutely no weak points in this album and the production of Matt Hyde is just as stellar as the music itself.
I’m certain that Atlas will only strengthen Parkway Drive’s position in the metal world. In their native Australia they’re already huge, but internationally there are still a lot to be done, especially among those who don’t do cartwheels with joy whenever they come across the term metalcore. Exactly how far Parkway Drive will go with Atlas remains to be seen, but I sincerely hope more people discover this amazing band.
Best track: Wild Eyes
