ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Paragon – Force Of Destruction (8.0)

omslag

Band: Paragon
Titel: Force Of Destruction
Genre: Power metal
Skivbolag: Napalm Records
Producent: Piet Sielk
Releasedatum: 2012-10-19
Betyg: 8/10

Herre min skapare, vilken otroligt rolig överraskning nya PARAGON är! Nu när både FREEDOM CALL, SONATA ARCTICA och PARAGON är på hugget igen känns det som om jag satt mig i en tidsmaskin och plötsligt är tillbaka i år 2000 igen. Jag ser mig själv som en liten power metal-fjant springande på Motala Metal Festival. avgudande Kai Hansen och hyllande olika power metal-släpp från hela världen, till och med italienska och spanska band får tummarna upp medan livet leker. Men nog om det och över till “Force Of Destruction” istället.

Efter flera års seglande utan kurs eller destination med den fyra år gamla floppen “Screenslaves” som ett riktigt lågvattenmärke i karriären, är PARAGON åter i Piet Sielks (IRON SAVIOR) trygga hamn efter en frånvaro på två album och tillsammans gör de vad PARAGON gör allra bäst; grovt tillyxad power/heavy metal som hämtad från den tyska regelboken. Stora allsångsrefränger med Piet x 10 i kören och headbangingvänliga riff utan dess like. För oinvigda må “Force Of Destruction” låta som dryga 55 minuter dubbeltramp, men för oss andra är det ljudet av en storslagen comeback.

Då basen åter trakteras av hemvändaren Jan Bünning och Piet nu som sagt var är tillbaka bakom spakarna, är ljudbilden åter av det mer karaktäristiska Hamburgslaget. Ni vet det där ljudet som genomsyrade all tysk power metal i början av millenniet – då det var Piet som proddade nästan allt som Remedy och Limb släppte. Med det sagt så är ljudbilden späckad av dånande kyrkklockor, blixtar och dunder – precis som PARAGON lät under sin storhetstid på “Law Of The Blade” (2002) och “The Dark Legacy” (2003).
På tal om storhetstid; en som verkligen ryckt upp sig sedan sist är Andreas Babuschkin som nu 15 år in i karriären låter piggare än någonsin. Det ylas, gläfsas och skriks som det inte gjort på flera år, vilket får mig att tro att Piet helt enkelt är ett måste för PARAGONs sound.

Detsamma gäller också materialet som åter andas en sorts naiv optimism och en ungdomligt fartfylld hunger som helt saknats i bandets sound på de senaste släppen. Kan nytillskottet Jan Bertram och hans gitarr ha något med det hela att göra? Jag vet inte, men gitarrspelet och speciellt solona är även de flinkare än på länge. Borta är de progressiva influenserna och pojkbands-covrandet som fick fansen att överge bandet. Det som glädjer och är allra mest spännande är att de lyckats få både Piet och Kai Hansen (GAMMA RAY) att ställa upp på en duett och det sker i en av årets överlägset bästa tyska metaldänga “Blood & iron”. Växelsången och den olycksbådande stämningen för tankarna till sentida GRAVE DIGGER och lyckan min är total.

Bästa låt: Blood & iron
01. The last day on earth
02. Iron will
03. Tornado
04. Gods of thunder
05. Bulletstorm
06. Blood & iron
07. Blades of hell
08. Dynasty
09. Rising from the black
10. Demon’s lair
11. Secrecy 

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER