ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Daniel Trigger – Infinite Persistence (7.5)

1 Shares
daniel-trigger-cd-new

Band: Daniel Trigger
Titel: Infinite Persistence
Genre: Hard Rock
Skivbolag: PURE ROCK RECORDS
Producent: Daniel Trigger
Releasedatum: 2012-09-21
Betyg: 7.5/10


Det vore fel att påstå att skivomslaget gör mig nyfiken – det har faktiskt snarare motsatt verkan. Det får mig mer att associera till en gitarrplinkande wannabe-trubadur vid lägerelden, än till något annat. Men det är faktiskt en hyfsad rockplatta vi har att göra med här, glöm genast det där jag sa om trubadurer och lägereldar.

När vi ändå är inne på ämnet omslag, så kan jag nämna att det cirkulerar ännu en variant av omslag för det här albumet. Det beror på att Daniel Trigger har gett ut det som en egen release tidigare i år, men att albumet nu återutgivits under ett par vingar tillhörande Pure Rock Records. Albumet “Infinite Persistence” kan räknas som Daniel Triggers åttonde studioalbum, även om fyra av de åtta har spelats in under bandnamnet “Trigger”. 
Nåväl, vad är det då för spännande musik som döljer sig på plattan?
Det visar sig vara trevlig, rak och melodisk rock åt AOR-hållet. Här gömmer sig riktigt trallvänliga spår, så som t.ex “Alone Tonight” och “Promised Land”.
Daniel Triggers sjunger, men spelar även bas och keyboard. Hans röst påminner om Claus Lessmann (Bonfire), eller kanske ännu mer om Klaus Meine (Scorpions). Ärligt talat finns det spår där jag har känt mig tvungen att kolla en extra gång, så att det faktiskt inte är en platta med Scorpions som jag lyssnar på. Detta hände bland annat under “Losing my Faith”. Musikaliskt kan man tidvis även associera till Gotthard när man lyssnar igenom albumet. Det här är långt ifrån ett dåligt album, men jag saknar ändå det där lilla extra som gör att ett album att lyfter sig över mängden.
På några låtar hörs det en kvinnlig röst, och “Gemini” är en duett mellan Trigger och den kvinnliga rösten. Lite efterforskningar avslöjar att rösten tillhör Daniels äkta hälft, Sally Trigger. Tyvärr måste jag konstatera att hon har en ganska tråkig röst, och kanske hade plattan tjänat på att man anlitat en sångerska utanför familjen.

Albumet innehåller generöst med musik, hela 12 låtar på sammanlagt dryga 54 minuter. Nackdelen med långa album är dock att man riskerar att “blir mätt” innan plattan gått klart. Kanske hade albumet tjänat på om sista spåret “Last Breath” hade strukits, då detta även är det svagaste.

Bästa låt: “Lay It On The Line”, men jag har även ett lite kluvet förhållande till “Breathe Again”.
 

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter