För tio år sedan släppte detta Ånge-band Eleven Shades Of Black som faktiskt står sig bra än idag. Den är dessutom den skiva som fortfarande smäller högst i bandets 15-åriga karriär som mirakulöst lyckades hållas vid liv med outtröttligt turnerande innan Defcon Zero släpptes 2017 efter långdraget kontraktsstrul, ett album som också var en positiv uppryckning.
Nu släpps Bitter och den positiva vågen från 2017 har tyvärr ebbat ut en aning. Produktionsmässigt är det okej men inte deras bästa för ibland ligger ljudnivåerna mellan delarna något ojämt med viss otydlighet som resultat. Låtarna skiftar dessutom en del i kvalité, Breathing och Cross osar traditionellt starkt Corroded stuk medan Scream och Time känns aningen tråkiga och ointressanta. Väntar fortfarande på en ny King Of Nothing och den bidragande käftsmällen som efterföljer ett sånt typ av mästerverk.
Utveckling stör mig inte men när man behållit samma koncept och med tiden försvagats så önskar jag att de hittar tillbaka till tidigare höga kvalité, något som Corroded inte lyckas med denna gång.
Visst finns drivet, attityden likaså men det är klistret i melodierna som inte fäster tillräckligt. Jens Westin har en enastående röst och borde omedelbart skippa de mörka halv-growls anspelningarna vilka inte behövs och istället gör att det känns konstlat.
Detta är en godkänd mellanplatta och bandet kan betydligt bättre men skönt att de nu släpper på regelbunden basis och låt oss hoppas att det håller i sig. Vill du se och lyssna på Corroded högoktaniga metal så behöver du förmodligen inte bege dig långt för att uppleva detta högst flitiga och kompetenta liveband kommande sommar.
