När Jim Peterik (Survivor) och Toby Hitchcock pausar Pride of Lions skapas utrymme för soloutflykter. Med eminenta samarbetspartners som Daniel Flores (Murder of My Sweet, Mind’s Eye, Find Me, Palace) på keyboards, trummor och produktion, Michael Palace på gitarr samt Yngve ”Vinnie” Strömberg på trummor, är Hitchcock väl omhändertagen.
Inledande ”No surrender” ger en bra fingervisning om plattans fortsättning där renodlad straightforward AOR utgör majoriteten av materialet. Bland de spår som utmärker sig lite extra hittar vi bl a ”Behind the lies”. Jag får Talk of the Town vibbar blandat med en subtil ”No easy way out” (Robert Tepper) nyans i refrängerna. Här finns också en distinkt känsla av actionfilms-soundtrack. ”Serenity” är en riktig konfettibomb med klassiska pudelkörer och högtflygande refräng. ”Gift of flight” låter som TOTO:s ”Isolation” i kombination med Bon Jovis två första, dvs Inte dumt alls. ”Fighting for my life” tar inspiration i kompet från ”You give love a bad name” (Bon Jovi) och valda delar av Melodifestivalen 1987. Ett väldigt popigt spår där ”Dansa i neon” (Lena Philipsson) får dela utrymme med valfri Anki Baggerhit.
Även ”Promise me”, ”Queen untouchable” och ”Someone like you” är habila uptempodängor med energi, kraftfull sång och bärande refränger i Journey och TOTO stil.
Största klavertrampet är ”Show me how to live” vilken i mina öron är kletig och intetsägande, stöpt i samma form som hundratals andra amerikanska AOR och hårbandsballader från åttiotalet.
Daniel Flores har försett ”The reckoning” med en stor åttiotalsinspirerad ljudtapet. Fylld med snygga glittriga synthmattor som flätas ihop med feta fanfarer och melodiösa gitarrer är den en neonupplyst glassig hyllning till paraplydrinkar, pastellfärgade kavajer, snabba bilar och ännu snabbare kvinnor. Tobys klara, kraftfulla stämma påminner om ikoner som Bobby Kimball (Toto) och Dennis DeYoung (Styx) och är tillsammans med den snygga produktionen plattans stora vinnare. Överlag finns här många fästande refränger och smakfulla melodier med hög igenkänningsfaktor. Kort sagt, en bra solid skiva med hög lägstanivå. De riktiga topparna lyser dock med sin frånvaro och stundtals blir det lite enahanda och mer sockersöt glasyr än välsmakande fyllning.
