ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Ill Niño – Epidemia (6.0)

1 Shares

illepidemiabig

Artist: Ill Niño
Titel: Epidemia
Genre: Alternative metal
Skivbolag: Victory Records/AFM Records
Producent: Dave Charvarri
Releasedatum: 2012-10-22
Betyg: 6/10

“It’s time to redefine Latin metal” proklamerade ILL NIÑOs sångare Cristian Machado inför inspelningen av gruppens sjätte studioalbum “Epidemia”. Hur man omdefinierar en tämligen lös subgenrebeteckning som “latin metal” (för de som inte helt insnöade på genrebeteckningar är det en etikett som slängs på metal-band som blandar engelsk och spansk sång och gärna experimenterar med salsarytmer och andra för genren oortodoxa element. Konservativa hårdrockare avfärdar det gärna med samma nonchalans som med “nu metal”) får stå för dem, men det kan redan nu fastslås att “Epidemia” inte revolutionerar “genren”.


Förvisso är det pang på redan från start. De senaste årens karriärmässiga kräftgång verkar ha gett dem frustration som kanaliserats i musiken; “The Depression” och “La Epidemia”, som gästas av en bindgalen Frankie Palmeri från EMMURE på gästsång, gränsar till thrash metal (har gitarristen Ahre Luster saknat att kötta med yxan sedan han lämnade MACHINE HEAD?). Men fingertoppskänslan, som de hade på debuten “Revolution Revolución” och den magiska “Confession”, saknas. De karaktäristiska latinska rytmerna, akustiska flamenco-slingorna och spanska sången dyker upp här och var, men känns inpetade för att fansen ska känna igen bandet. Detta räddar precis de tråkiga utfyllnadsspåren “Eva” och “Invisible People. Bandet försöker återuppfinna sin gamla hit “How can I live” med halvballaden “Time won’t save you”, som blir lika fängslande som en axelryckning.  

Christian Machado överraskar dock, då han vågat sig på att anstränga röstresurserna ordentligt. När han inte använder sin tämligen sömniga rena stämma, tar han i med growl och death grunts och det går att fastslå att ILL NIÑO har gjort sin sångmässigt brutalaste skiva. Men överlag är “Epidemia” inget mer än ett godkänt hantverk från ett band som inte helt tappat gnistan som många andra av 00-talets band gjort på senare år.    

Bästa spår: Death wants more (lyssna på legatoakrobatiken i huvudriffet!)

01. The Depression
02. Only The Unloved
03. La Epidemia
04. Eva
05. Demi-God
06. Death Wants More
07. Escape
08. Time Won’t Save You
09. Forgive Me Father
10. Invisible People

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter