Den blonda mohawken är tillbaka! ”Rock Masterpieces vol 2” konkluderar Jean Beauvoirs fyrtio år långa karriär med fokus på hans soloplattor och de egna banden ”Crown of Thorns” och ”Voodoo X”. Den första delen, betitlad ”Rock Masterpieces vol 1”, gavs ut i juni.
Multitalangen Jean Beauvoir slog igenom som färgstark basist i punkbandet ”The Plasmatics” i början av åttiotalet. I och med släppet av första soloplattan ”Drums along the mohawk” (1986) inleddes samarbeten med superentreprenören Richard Branson (bl a Virgin records), samt Sylvester Stallone och Al Teller (Columbia Records). Sedan dess har Beauvoir varit en dynamisk och tongivande kraft inom amerikansk nöjesindustri. Han har skrivit åt, spelat för och producerat legender som Ramones, Kiss, Desmond Child, Little Steven, Doro, Debbie Harry, Bruce Springsteen, Glenn Hughes, Lionel Richie, N’Sync och Shinee m fl.
Beauvoir ligger också bakom musik för ett flertal TV-serier och filmer. Några exempel är Pet Sematary (Stephen King), School Of Rock (med bl a Jack Black), Julfritt (med bl a Tim Allen), Cobra (Stallone) och Shocker (Wes Craven). Parallellt med musiken har Jean en skådespelarkarriär med flera nya TV och filmprojekt i pipelinen. Han färdigställer under 2018 också en självbiografi i samarbete med Simon Cox (bl a Da Vinci koden) samt en barnbok tillsammans med Bill Doyle och Nicola Anderson. Jean är också headliner på årets H.E.A.T festival i Tyskland.
Sammantaget har Jean Beauvoir medverkat på drygt 250 album och sålt över 40 miljoner skivor. Av ”Guitar player magazine” rankas han som en av USA’s mest framgångsrika basister någonsin, och 2017 valdes The Plasmatics in i prestigefyllda ”Rock’n’roll hall of fame”. Trots allt detta är han något av en doldis, inte minst i Sverige, där i stort sett bara inbitna melodic rock fans har koll på soloplattor och de egenfrontade banden.
Att Beauvoir både är en slipad låtskrivare och producent är ställt bortom allt tvivel. Framförallt Voodoo X spår som ”Burn” (Deep purple) influerade smockan ”I’m on fire” och melankoliska ”A lover like you” visar på utveckling i både uttryck, komposition och produktion jämfört med spåren från solodebuten ”Drums along the mohawk”. Låtar som ”This is our house” och ”Never went down” lider tyvärr av en tidstypisk och platt åttiotalsproduktion och är kvalitetsmässigt inte i närheten av t ex ”The healer” och ”Lost cathedral”, två melodiösa hårdrocksstänkare från Crown of thorns. Många fans har genom åren undrat varför det inte blev någon fortsättning på Voodoo X. Detta kortlivade projekt släppte bara skivan ”Vol 1” (1990) varav det finns ytterligare ett par riktiga dängor som lyser med sin frånvaro på dessa två samlingar.
Andra starka spår är ”Motorcycle Loretta”, ett starkt Crown of thorns spår som återanvänder riffet i ”Immigrant song” (Led Zeppelin) och kompletterar med en skön refräng.”Winterland” påminner stilmässigt om KISS under sin avsminkade (och färgstarkt glammiga) åttiotalsperiod. Här gör Jean också en av sina starkaste sånginsatser. Den slätstrukna åttiotalspopen i ”Never went down”, tråkiga ”Same song plays on and on” och monotona ”Live and die” hade dock kunnat strykas. Mot slutet staplas de lugnare numren på hög vilket bidrar till en något odynamisk sekvensering. De två bästa av dessa är snygga AOR balladen ”Til the end” och finstämda Voodoo X spåret ”Happy birthday”.
Generellt kan sägas att Beauvoir både här och på ”Rock masterpieces vol 1” visar upp en habil samling av, i grund och botten, ganska standardiserad melodiös hårdrock och AOR i den lite tuffare skolan. Jeans starkaste vapen är rösten som tål att liknas vid en svart Paul Stanley. Kort sagt är det mesta här helt ok, stundtals riktigt bra, men de där superhitarna som borde finnas med på en samlingsskiva finns tyvärr inte här.
