ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Osukaru – House Of Mirrors

Jämfört med det jag tidigare hört av Göteborgska Osukaru är ”House of Mirrors” definitivt den platta som känns mest producerad och gedigen. Ingenstans låter det ”demo” om låtarna, utan nu kan man på allvar resa sig ovan undergroundscenen och konkurrera på lika villkor med etablerade melodic rock band. Även låtarna känns mer genomarbetade än tidigare. Work of Art inspirerade ”You’ve been waiting” är ett exempel. Grooviga ”X marks the spot” med influenser från Giant och Winger ett annat.

De finaste stunderna på ”House of mirrors” finns i ”Mac Gyver it” som börjar med ett pipande räkneverk och en briserande bomb. Detta spår doftar Hardline och här finns både ett dramatiskt riff och en stark refräng. I episka avslutningen ”Felicity Drive” blandas ”Blood on Blood” (Bon Jovi) med en Irlänsk touch i form av ”Blood from stone” era Dare. Lägg därtill ett stänk Baywatch signatur (”I’ll be ready” – Jimi Jamison) och voilà, plattans bästa spår är ett faktum!

”All Guns blazing” är lite tuffare med Def Leppard och Dokken vibbar i riff och versmelodi. Med ett melodiskt basstick i mitten och coola samplade special effekter bygger man upp stämningen till den avslutande refrängen på ett snyggt sätt. Självklart finns här också utrymme till att ta upp tändaren i vackra ”Until forever ends” med gospelfeeling i körerna. Även Bon Jovi doftande ”Ain’t too late (for love)” har sina fördelar.

De svagaste länkarna här är ”Inception”, en duett med Anna Savage (Vanity BLVD) som inte räcker hela vägen, samt den mediokra Whitesnake shufflen i ”Red heat”.

Musikaliskt har en positiv utveckling skett. Fredrik Werner känns säkrare och mognare i rösten, Oz Osukaru är en förträfflig och mycket smakfull gitarrshredder, Olof Gadd (bas) och Vidar Mårtensson (trummor) en solid rytmsektion som tillför precis det sväng som behövs för att på allvar kunna tampas med mer etablerade akter.

Tillsammans med mixmästaren Kristian Fyhr har Oz och Fredrik försett ”House of Mirrors” med en stor, kontemporär produktion som passar alldeles utmärkt till Osukarus blandning av energifylld AOR och melodiös hårdrock. På ”House of mirrors” känns det som att Osukaru har hittat hem i sitt sound på allvar. De känns självklara och bekväma i sin melodiösa rock med stark anknytning till sent åttio och tidigt nittiotal. Dock låter det fortfarande i mina öron som att de musikaliska insatserna, och produktionen överlag, är bättre än låtmaterialet. Visst finns här flera potenta riff och melodislingor, men de där riktiga hookarna som knockar dig saknas tyvärr fortfarande. Kanske finns de där på nästa album?

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER