Band: Nihil Mortum
Titel: Aletheia
Genre: Progressiv Dödsmetal
Skivbolag: Inverse Records
Producent: Santtu “Baal” Onikki & Nihil Mortum
Releasedatum: 2012-09-28
Betyg: 5/10
Nihil Mortums primitiva black metal-historia började redan för sex år sedan, då under namnet Black Devour men efter sju sorger och åtta bedrövelser ändrades bandnamnet till Nihil Mortum. Under de sex år som gått sedan starten har endast en enda EP släppts då bandet ständigt verkar ha dragits med strul av det ena eller det andra slaget. När det således var dags för inspelning av EP nummer två märkte bandet plötsligt att de hade nog med musik för ett helt album och här är de nu.
Musikaliskt sett är det inget som helst fel på vad de skapar. Baal (sång & gitarr), Amon (gitarr & sång) samt Thextera (trummor) är grymt skickliga musiker med ett gott öra till vad som är bra och det de gör är både bra arrangerat och snyggt meckigt. Bitvis är det riktigt svart och elakt på bästa norska vis, men helheten är nå så in i helvete splittrad att jag knappt orkar ta in vad jag hör.
Det fingerplockas sköra Disscectiontoner på akustiska gitarrer, det Metallicathrashas och det tokmanglas på rent Mayhemmaner om vartannat. Som lyssnare erbjuds man aldrig en andningspaus för att kunna ta in vad man just har hört. I mina tankar målar jag upp en bild av en ung Mikael Åkerfeldt som tokrunkar ut progressiva gitarrtoner över Therions tre första album. Inte för att skapa något bra utan för att skapa någonting annorlunda. Det är spännande men det skär sig som helhet.
Allt det här hade jag ändå kunnat köpa om det inte vore för sången som mer eller mindre handlar om att vråla lungorna ur sig istället för att bidra med något till musiken. Varken Baal eller Amon är någon sångare att imponeras av och det hade inte skadat med ett par lektioner i strupakrobatik. Med en riktigt karismatisk sångare (ett drömscenario vore att höra Ihsahn) hade resultatet kunnat vara något att spela upp på nästa fe(a)st.
Bästa låt: Cursed Decade