NYHETER
CD
BÖCKER
SKÄRSELDEN

Angband – Saved from the Truth (5.0)

3 Shares
angband-saved-from-the-truth-cd-2012

Band: Angband
Titel: Saved from the Truth
Genre: Heavy/Prog Metal
Skivbolag: Pure Underground Records
Producent: Achim Köhler
Releasedatum: 2012-09-28
Betyg: 5/10

Angband bildades 2004, och “Saved from the Truth” är det tredje albumet som bandet presterar. Det är inte utan att man blir nyfiken, när man upptäcker att det är en grupp från Iran man är i färd med att börja lyssna på. När hände det senast att man lyssnade på musik från den delen av världen? Klart att man genast måste börja lyssna!



Albumet inleds med en lite melankolisk melodislinga som utgör introt till “Seasons of my Pain”. Jag tycker om det jag hör och lutar mig tillbaka och sluter ögonen. Melodislingan ersätts efter en kort stund av lite tyngre tongångar, och snart får man även stifta bekantskap med bandets sångare. Det är en behaglig och kraftfull röst man bjuds på, en röst som dessutom är kryddad med ett charmigt uttal. Jag kan inte annat än att tycka om det jag hör, och lyssnar vidare med slutna ögon. 

På spår två ökas tempot inledningsvis och jag funderar nyfiket på vad som skall komma härnäst, fortfarande med slutna ögon. Då händer något. Jag stelnar till och slår tvärt upp ögonen, undrandes om jag verkligen hörde rätt. Jo, där kom det igen – en märklig och omotiverad stämsång som jag absolut inte kan uppskatta. Inte ens efter tre-fyra genomlyssningar, när den första chocken borde ha lagt sig, kan jag tycka att denna stämsång låter särskilt bra. 
När man hunnit fram till albumets titelspår byter sången skepnad och det blandas in falsettpartier, vilka gör att jag osökt associerar till King Diamond. Inslag av denna inte alls oävna falsettsång dyker upp på några av spåren på albumets andra hälft och skapar därigenom en viss  variation i  låtmaterialet. Ett låtmaterial som i övrigt tyvärr är något oinspirerande. Övergångarna inom låtarna (mellan de ingående partierna) är tidvis lite väl kantiga och oslipade, och det blir därför inget naturligt flyt i musiken.

Det spår som sticker ut mest är det instrumentala stycket “Persia”. Precis som titeln antyder innehåller musiken orientaliska inslag. Den orientaliska touchen i kombination med min yviga fantasi medför att jag i dryga fem minuter befinner mig mitt i en scen från “Tusen och en natt”, där magdansöser gungar omkring och knubbiga enucker står i hörnen och fläktar med palmblad. Kul och annorlunda inslag!

Albumet avslutas med den halvakustiska “Bitter Truth”. Det är en lugn och stämningsfull melodi som hade kunnat vara så mycket bättre om de bara låtit bli att återigen blanda in den ovan nämnda stämsången. Den låter lika illa här.

Sammanfattningsvis tycker jag att det är ett godkänt album, men inte mycket mer. Det som drar ned betyget är framför allt stämsången och de osmidiga övergångarna som tidvis hackar sönder låtarna mer än att variationen verkligen tillför något. Men jag tycker ändå att det är riktigt tufft att dessa grabbar från Iran har lyckats göra sig hörda utanför sitt lands gränser!

Bästa låt: Seasons of my Pain

3 Shares
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt

Relaterade artiklar

Hittade inga inlägg.
FILM
LIVE
Do NOT follow this link or you will be banned from the site!
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019 heavy metal

Följ oss på Facebook!