Ace Frehley var min första idol, anledningen till att jag vid 10års ålder började lira gitarr. Jag såg det som ett tecken på att det var musik jag skulle hålla på med när jag äntligen fixade att spela ”Love Gun” solot. Jag är definitivt inte ensam om att ha velat vara lika cool som Ace, han är ju trots allt en av de mest inflytelserika gitarrister som hårdrocken nånsin har tagit fram och all eventuell bristfällig teknik har han alltid vägt upp med just coolhet, den där street-charmen som gjorde att han nog var den enklaste Kiss-medlem att ty sig till, han var liksom precis allt en obekväm tonåring ville vara.
Sedan hans senaste avhopp från bandet 2002 har han hunnit med tre soloskivor, där ¨Spaceman” är det senaste givet i ordningen. Dessutom har karln lyckats vara nykter i hela 12 år, vilket är en jättebedrift i Aces annars extremt alkohol- och drogkantade liv. Tyvärr så är inte musiken han släppt på de senaste skivorna en lika stor bedrift. Mycket på ”Spaceman” kan kännas igen från 2009 års ”Anomaly” och 2014 års ”Space Invader”. Till exempel så avslutas skivan med en instrumental låt, låtarna är varierade på exakt samma sätt med en inslängd cover i mitten av alla och ljudbilden precis lika sönderkomprimerad och tråkig på samtliga.
Men nog om det mindre bra, för det finns faktiskt guldkorn på ”Spaceman” även om de kanske inte är lika många som på Aces bästa solosläpp. ”Rockin with The Boys” och ”Your Wish Is My Command” hade inte gjort bort sig på till exempel ”Love Gun”. Även ”Mission To Mars” ”Bronx Boy” och Aces coola powerpop variant på Eddie Moneys hit ”I Wanna Go Back” låter inte helt oävet och gör att skivan höjer sig från den annars låga kvaliteten som låtar som ”The Pursuit of Rock n Roll”, ”Without You I’m Nothing” och ”Off My back” tillför, där samtliga känns som nåt Ace kanske slängt ihop på en halvtimme i studion.
Avslutningsvis så kanske inte ”Spaceman” är det roligaste Ace nånsin släppt ifrån sig och den når inte de höjder som soloskivan från 1978 eller ”Trouble Walkin” tio år senare nådde. Men den är absolut inte dålig och för diehard-fansen så är det bara väldigt kul att Ace verkar ha fått rätsida på sitt liv och faktiskt släpper ifrån sig ny musik. Nu återstår bara förhoppningarna om att den riktiga Spaceman ska få vara med på ”The End of The Road”.