Ni är säkert en hel del som redan vet detta men jag måste inleda med lite historia om Vreid. Vreid skapades av de resterande medlemmarna från Windir efter Valfar gick bort. Vreid är helt klart ett av de mer kända banden från den Norska black metal scenen där Lifehunger är bandets åttonde release. Personligen tycker jag både Windir och Vreid har en gedigen diskografi med väldigt få, om ens några, skönhetsfläckar. Med det i baktanke hade jag såklart höga förväntningar på Lifehunger, speciellt eftersom jag redan innan albumet kom ut hade hört två singlar som var grymma.
Vad som börjar så bra med ett vackert intro i Flowers & Blood som sedan går vidare till just de två nämna singlarna One Hundred Years och Lifehunger faller pladask när albumet fortsätter. The Dead White är helt ok men redan här hör man hur kvaliteten sjunker, det känns oinspirerat. Sen följer man upp det med albumets sämsta spår, Hello Darkness. Jag kan inte ens minnas senast jag hörde en låt som kändes så malplacerad på ett album. Inte nog med det, det är en dålig låt i vilket fall. Lifehunger kommer igen lite med Black Rites in the Black Nights men den ger inte heller riktigt liv i plattan. Sokrates Must Die och instrumental låten Heimatt avslutar albumet med lite värdighet, men skadan är redan skedd. Jag hade som sagt stora förväntningar på Lifehunger, jag trodde detta skulle vara ett album som hamnade på min årslista. Istället blir det en besvikelse där enbart två högklassiga låtar inte kan rädda ett album som känns väldigt mediokert sett till Vreids höga standard.
Det är otroligt svårt att sätta ett bra betyg på ett album som har höga toppar men samtidigt väldigt djupa dalar. Jag kommer garanterat fortsätta att lyssna på One Hundred Years och Lifehunger länge framöver men återbesöka albumet som helhet kommer nog inte bli av. Största besvikelsen för mig detta året, mycket på grund av att jag har så höga förväntningar av ett band som Vreid.
