CD

Seremedy – Welcome To Our MADNESS (6.0)

seremedy-welcome-to-our-madness-cd

Artist: Seremedy
Titel: Welcome To Our Madness
Genre: Visual Kei
Producent:
Skivbolag: Ninetone Records
Releasedatum: 2012-08-08
Betyg: 6/10

VISUAL KEI är musikstilen som varit Japans eget landmärke sedan tidigt åttiotal, en musikstil som starkt påminner om den tidiga glamrock-scenen där dess androgyna image spelat en dominant och kanske viktigare roll än vad den levererat rent musikaliskt. Missförstå mig inte då det som i de flesta genrer finns både ris och ros att erfara, men det som skiljer nämnda genre med många andra är att den musikaliskt saknar en egen karaktär då band där celebriteter som AN CAFÉ och DIR EN GREY levererar så vitt skilda stilar där först nämnda bands mer poppiga framtoning kontra den andra partens mer gohtiskt lagda sound gjort att det enhetliga signumet för genren mer handlat om dess kroppsligt visuella utstyrsel.



När Sundsvalls-bandet SEREMEDY som enda VISUAL KEI-akt i vårt avlånga land släpper sin fullängdsdebut ”Welcome To Our Madness” så är det med en mix utav många inhemska akter från landet i öster. Men de största vibbarna får jag från nämnda genres pionjärer vid namn X JAPAN som med sin förmåga att blanda tunga riff med popmelodier lade grunden till den expansion som Visual-genren fick i början på nittiotalet, och efter plattans självbetitlade intro vars technodoftande framtoning raskt klär om till det egentliga öppningsspåret ”No Esacape” med dess ödesmättade mainstream-metal när det är som bäst i dess sköna tunggung, så inser jag omgående att detta är ett band som kan sin genre. Det är dynamiskt, starkt välskrivna melodier där bandets vokalist SEIKE med sin liten lågmälda röst bevisar att han går hem i såväl tung nu-metal kontra indie-pop betonade inslag, och det blott 17-åriga snillet YOHIO som fick för sig att lära sig det Japanska språket vid nio års ålder bevisar att endast sex år med gitarren i sin famn att han ändock slår sig in bland landets ledande teknikvirtuoser, en kunskap som han endast pytsar ut där det verkligen behövs och därav ingen tillstymmelse utav överflöd.

Men jag konstaterar att det är i de mer ödesmättade spåren som nämnda öppningsspår följt utav ”Siren (Falling Down)” och den Manson klingande ”Torygan” som helhetskonceptet blir som mest fulländat. Visst funkar överlag även de så kallade popdängorna, där ”Deja Vu” och ”Always By Your Side” inhyser en stark hit-känsla, men det jag saknar i dessa dängor är den charmiga atmosfär som många utav de inhemska akterna innehar då nämnda bands poppiga framtoning blir till ett typiskt europeisk utmynnande, och när plattans femte spår ”World Domination” träder i kraft så grinar jag illa när SEIKE försöker sig på någon form utav growl som mer känns som en amatörmässig entusiasm än proffsigt utfört.

Generellt så lyckas SEREMEDY vinna min gunst om än inte fullskaligt. Man märker att det är ett ungt band som har en stark kärlek till en genre som blivit ett fenomen i sitt hemland, men som lätt kan bli till något missförstått och utskrattat i vårat så urvattnade europeiska mainstreamklimat.

Men personligen så lyfter jag hatten av för deras mod och kärlek till ett land där individen ser musik som något personligt, helande, och vardagsflyktigt, ett land där man rent generellt ser musik som en konstform fylld utav spännande möjligheter utan fördommar och onödiga påhopp.

Bästa låt: No Escape
 

Relaterade artiklar

Hittade inga inlägg.
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

X