ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Bullet – Full Pull (7.0)

bullet-full-pull-cd

Band: Bullet
Titel: Full Pull
Genre: Heavy Metal
Producent: Nicke Andersson och Fred Estby
Skivbolag: Nuclear Blast Records
Releasedatum: 2012-09-14
Betyg: 7/10

Smålands charmiga heavy metal-hjältar Bullet är tillbaka med en ny platta, som har fått en titel som påminner om penetration medelst fingrar under berusat tillstånd. Eller så är det bara i min snuskiga hjärna som det låter så. Skitsamma, jag ska inte bjuda in er allt för mycket i mitt dunkla undermedvetna. Jag känner att jag redan har sagt för mycket… Nåväl! Åter till Bullet och den nya skivan!


När Bullet debuterade med EPn Speeding In The Night år 2003 så var man ett av de första banden i den numer världsberömda och minst sagt sprudlande New Wave Of Swedish Heavy Metal-rörelsen.

Tre år senare kom fullängdsdebuten Heading For The Top och här var Bullet fortfarande relativt okända för den stora massan, dock hade man verkligen gjort sig ett namn på undergroundscenen.

Två år efter Heading For The Top slog dock Bullet igenom rejält med plattan Bite The Bullet som innehöll flera låtar som blivit mer eller mindre klassiker de senaste åren, inte minst titelspåret som varje hårdrockare med lite självrespekt garanterat har skrålat i goda vänners lag på någon festival samtidigt som han eller hon halsat en solvarm Sofiero och hållit tillbaka spyan.

Ifjol släppte man uppföljaren Highway Pirates och cementerade sin ställning som ett av landets bästa och mest populära hårdrocksband. Trots hög exponering i både TV och radio, ett intensivt turnerande med bland annat en förbandsspelning till AC/DC i bagaget och folkkära företeelser som till exempel medverkan i Nyhetsmorgon så verkar inte folk kunna ledsna på Bullet och inte heller har jag hört den mest puritanska heavy metal-diggaren anklaga bandet för att ha sålt ut sig. Bullet kör sin grej fullt ut och anpassar sig inte efter vad de tror att andra ska gilla, som många andra gör. Bullet gör det de vill och som tur är för Bullet så verkar de flesta gilla det som dessa herrar pysslar med. Konstigt vore väl annars iofs, då Bullet utan tvekan är influerade av många av de allra mest klassiska och folkkära hårdrocksbanden. Elementen från AC/DC, Accept och Judas Priest hörs klart och tydligt.

På Bullets tidigare släpp så har AC/DC-vibbarna varit väldigt starka och en del kritiska röster har kanske mumlat om att man plagierat de gamla australiensarna ibland, medan andra (som jag) har sett Bullets härligt bredbenta heavy metal som mer av en hyllning till bröderna Young och co. Inför släppet av Full Pull så har Bullet dels bytt skivbolag till det stora och välrenommerade Nuclear Blast och dessutom använt sig av de legendariska musikerna Nicke Andersson (The Hellacopters, Entombed etc) och Fred Estby (Dismember) som producenter. Plattan är dessutom inspelad i Nicke Anderssons egen studio Gutterview Studios. Denna studio, de två producenterna samt ett högklassigt band borgar onekligen för kvalitet och lägger dessutom förhoppningarna inför plattan på en hög nivå.

Det som slår en när man hör Full Pull är att Bullet har blivit lite hårdare och lite mognare sedan sist. Det är mindre AC/DC och mer Accept/Judas Priest, även om AC/DC-elementen absolut finns där de också. När jag säger att Bullet mognat så menar jag att det känns lite mindre ”supa och meka med hojen i Växjö” och man känner att bandet har lagt ner lite mer tid och energi på texterna den här gången. Nu är det ju inte direkt poesi i Tranströmer-klass vi snackar om här och seriositeten är kanske inte på Shinings dystra nivå, det är ju fortfarande Bullet det handlar om. Men lite mer seriöst och mörkt än vad vi är vana vid när det gäller dessa gladlynta smålänningar är det absolut, både textmässigt och musikaliskt.

Det är ingen tvekan om att Bullet håller en stabil och hög nivå som vanligt och utvecklingen mot ett lite mer mörkare sound visar klart och tydligt att bandet inte är nöjda med att harva runt med exakt samma stil på platta efter platta. En vilja att utvecklas finns helt klart där, vilket är viktigt om man inte vill stagnera. Dock ska man självklart inte byta stil om man trivs med det man gör, men det här är absolut inte tal om något stilbyte. Bullet har alltid spelat heavy metal, både på debut-EPn och så också på den här senaste given. Det är bara typen av heavy metal som kanske har ändrats lite genom åren. Faktiskt så är det väl så att den Bullet-release som är hårdast tillsammans med Full Pull är just EPn Speeding In The Night, så detta kanske kan ses som ett återgång till det lite hårdare soundet bandet hade i början av sin karriär innan AC/DC-influenserna tog över allt mer.

Jag gillar absolut soundet på Full Pull (och de andra Bulletplattorna också, men det känns onekligen fräscht med ett lite mer hårdare sound), men det som plattan tyvärr saknar är någon riktig slagdänga. En riktig allsångslåt. En ”anthem” i klass med Turn It Up Loud, Pay The Price, Roadking, Bite The Bullet, Dusk Til Dawn, Highway Pirates eller Back On The Road. Det är tveklöst så att Full Pull är den mest svårlyssnade Bulletplattan hittills. Det finns inte jättemånga omedelbara låtar, utan du som lyssnare kan behöva ett par genomlyssningar innan plattan ”sätter sig”. Jag har lyssnat igenom Full Pull väldigt många gånger nu och jag gillar absolut vad jag hör. Bullet är ett kompetent och högklassigt band, dessutom har man med Full Pull visat en härlig vilja att utvecklas, men tyvärr så hittar jag ingen riktig käftsmäll till låt, så betyget måste stanna vid en sjua. Med ett par låtar i samma klass som de tidigare nämnda hade betyget kanske varit en åtta, möjligtvis att det hade kunnat snudda vid en nia, men som det känns nu så är Bullet själva och soundet det som är bäst med Full Pull. Låtarna hade kunnat vara lite bättre. Om några veckor kanske plattan har satt sig ännu mer, men som det känns just nu så är Full Pull den låtmässigt svagaste Bulletplattan hittills, vilket är lite tråkigt att behöva skriva när allt annat med Full Pull känns så rätt.

Men mitt budskap till grabbarna i Bullet är att fortsätta köra på den stilen ni har nu med Full Pull. Samarbeta gärna med Nicke och Fred igen, för ni har verkligen någonting bra på gång!

Förhoppningsvis sitter låtarna lite bättre nästa gång.

Bästa låt: All Fired Up
 

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FÖRRA MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Fel: Vy 01024a207i kanske inte finns
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter