ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Rival Sons – Head Down (8.0)

33 Shares

rival-sons-head-down-cd
Band: Rival Sons

Titel: Head Down
Genre: Rock
Producent: Dave Cobb och Vance Powell
Skivbolag: Earache Records
Releasedatum: 2012-09-14
Betyg: 8/10

Det amerikanska rockbandet Rival Sons, mer exakt från Los Angeles, Kalifornien, släppte sin första platta vid namn Before The Fire år 2009. Denna platta släpptes dock enbart digitalt och dessutom var plattan en så kallad ”self release” från bandet. Det stora genombrottet lät dock vänta på sig till fjolåret då man släppte sin första platta på ett riktigt bolag. Detta bolag, Earache Records, släppte Rival Sons platta Pressure & Time i juni 2011 och den blev en succé utan dess like. Tiden efter detta kan liknas vid ett enda långt segertåg för Rival Sons som har kallats ”rockens frälsare” och ”det nya Led Zeppelin”. Denna enorma framgång har gjort att många med mig har sett fram oerhört mycket mot releasen av uppföljaren till Pressure & Time, vilket dels måste vara roligt för bandet, men som också kan skapa en enorm press då många band brukar ha svårt att följa upp en sådan monumental succé med en likvärdigt bra platta.


Det som är anmärkningsvärt när man hör Head Down, som är namnet på denna nya platta från Rival Sons, är hur mycket bandet har utvecklats på ett år. Pressure & Time var en platta beståendes av energifyllda rocklåtar som andades virilitet, ungdomlig entusiasm och en allmän ”fuck off”-attityd. Head Down däremot är en betydligt mer vuxen platta, med betydligt fler element i musiken och ett större spektrum med olika typer av låtar. Det finns kortare låtar i högt tempo som på Pressure & Time, lite långsammare rocklåtar som lutar åt ett mer svalt och coolt sound, det finns mäktiga ballader som nästan går åt ett andligt soul-håll, långa låtar och partier där majoriteten av låtarna består av jam-partier. Dessa sistnämnda jam-partier tillåter verkligen samtliga bandmedlemmar att kliva fram och briljera på sina respektive instrument och trots att det inte varit någon tvekan om huruvida Rival Sons är duktiga musiker eller inte tidigare, så imponerar de verkligen rent musikaliskt på Head Down. När jag ändå berömmer bandet så måste jag också passa på att ge en eloge till Jay Buchanan och hans fantastiska sånginsats. Efter Ronnie James Dios död är det mycket möjligt att nämnde Buchanan är den bästa rocksångaren vi har i världen just nu.

Det finns verkligen någonting för alla på Head Down. Även om Pressure & Time är en fantastiskt bra platta så kan man inte låta bli att känna att det kanske är lite väl endimensionell i jämförelse med Head Down. Det som var bättre på Pressure & Time var dock jämnheten och dess förmåga att hålla lyssnaren koncentrerad hela plattan. Pressure & Time innehöll tio låtar och klockade in på en halvtimmes speltid. Head Down däremot innehåller 13 låtar och har en speltid som är dubbelt så lång som sin föregångare. Jag personligen brukar tycka att 45 minuter är ganska lagom när det gäller speltid, om en platta är längre än så är det lätt att man ledsnar och tappar koncentrationen. Tyvärr gäller detta också Head Down. Man hade kunnat ta bort någon låt eller gjort någon låt kortare, det tror jag att plattan hade tjänat på. Ur denna aspekt är Pressure & Time bättre. Head Down är dock bättre än Pressure & Time när det gäller variationen på låtarna och det faktum att man lyckats få till högre toppar på denna platta.

Att Rival Sons kallats ”det nya Led Zeppelin” är väldigt talande för hur Head Down låter, för man låter verkligen mycket Led Zeppelin. Pressure & Time var lite för ungdomlig och rak för att låta Led Zeppelin fullt ut, men med Head Down har man verkligen lyckats fånga det mesta i Led Zeppelins musik.

För att sammanfatta så låter Head Down väldigt annorlunda sin föregångare i många avseenden, men vi känner ändå igen allt vi gillar med Rival Sons. Head Down har sina fördelar mot Pressure & Time på vissa ställen, medan Pressure & Time ”vinner” över Head Down på andra områden. Totalt sett så skulle jag säga att Head Down är i princip exakt lika bra som Pressure & Time, även om det är två väldigt olika plattor.

Hursomhelst så kan ingen människa med god smak förneka att Rival Sons är ett band som kommer att gå en mycket ljus framtid till mötes.

Bästa låt: Jordan

Låtlista:
01. Keep On Swinging (3:59)
02. Wild Animal (3:27)
03. You Want To (4:16)
04. Until the Sun Comes (2:59)
05. Run From Revelation (4:14)
06. Jordan (6:18)
07. All The Way (5:10)
08. The Heist (3:14)
09. Three Fingers (3:17)
10. Nava (2:02)
11. Manifest Destiny Pt. 1 (8:20)
12. Manifest Destiny Pt. 2 (4:25)
13. True (4:44)

{youtube}-ijOlAR3zs8{/youtube}

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter