Band: Hess
Titel: Living In Yesterday
Genre: Melodic Rock
Skivbolag: Frontiers
Producent: Harry Hess
Releasedatum: 2012-08-24
Betyg: 6.5/10
Efter 20 år som frontman i kanadensiska och numera vilande Harem Scarem och First Signal-projektet med Darren Smith så kommer här ett soloverk från Harry Hess döpt till Living In Yesterday.
Nå, lever han då kvar i gårdagen? Både ja och nej är väl det mest lämpliga svaret på detta då vissa låtar andas smörig dåtid medan andra exhalerar frisk och fräsch nutid.
Harry har tagit hjälp av sina forna bandmedlemmar Creighton Doane, Pete Lesperance samt nämnda Darren Smith och i övrigt medverkar, i varierande grad, förnämligheter så som Tommy Denander, Magnus Karlsson, Howie Simon och Marcie Free med flera.
Med en sådan laguppställning kan det väl inte gå fel? Jodå, det kan det och det gör det bitvis trots att Harry sjunger som en gud, produktionen är top notch och låtsnickeriet bra. Det som går ruskigt fel och är orsaken till att det här ganska snabbt blir något jagtröttnar på, är att en knapp handfull av låtarna bör klassas som power pop och inget annat. Ett skräckexempel på detta är låten “I Don’t Wanna Want You”. Den hade varit som klippt och skuren för EMD och är på sin höjd svensktoppsmässig eller ännu värre, “heavy rotation” på de vidriga kommersiella radiokanalerna.
Slut på gnället? Ja. Resterande, och i ärlighetens namn majoriteten av låtarna, är bra melodisk rock och hade de ynka 37 minuter som är albumets livslängd istället varit fyllda med låtar låtandes som “Don’t Leave Me”, “Living In Yesterday” och “Nothing Lasts Forever” gör, ja då hade det blivit ett toppbetyg. “Nothing Lasts Forever” är för övrigt en riktig jäkla dräparlåt och naturligtvis albumets bästa.
Summan av det hela kan sammanfattas med att med en aningens mer själ och personlighet och utan power pop-dravlet så hade detta varit lysande. Att påstå att detta faller platt är väldigt fel men som helhet är det här bara några snäpp över mediokert ochkänslan jag får är att detta är ett enormt överproducerat alster.. Tyvärr.
Bästa låt: Nothing Lasts Forever
