CD

Luca Turilli’s Rhapsody – Ascending to Infinity (7.0)

luca-turillis-rhapsody-ascending-to-infinity-cd2012

Band: Luca Turilli’s Rhapsody
Titel: Ascending to Infinity
Genre: Symfonisk Metal
Skivbolag: Nuclear Blast
Producent: Luca Turilli
Releasedatum: 2012-06-29
Betyg: 7/10

”How can less be more? More is more!” 



Ni känner säkerligen igen det klassiska citatet sagt av vår egna citatmaskin Yngwie Malmsteen. Någon som tydligen tagit honom på orden och gör precis vad han säger är Italiens egna Yngwie, Luca Turilli.
På ”nya” Rhapsodys första släpp fläskar Luca på mer än någonsin och skivan fullkomligt svämmar över av precis allting som någonsin har funnits på en Rhapsody, Rhapsody of Fire eller Lucas egna soloskivor. Det är så oerhört mycket musik att ta in att man varken vet ut eller in och tillslut sitter man bara där med träningsvärk i öronen. Sen går det upp för en att man inte har fattat ett smack eller att ett enda fragment av en refräng fastnat på hjärnan. Vem har förresten tid med att tänka på refrängerna, den enda tanke jag har kvar efter att ha lyssnat på skivan är ”hur har Luca fått plats med allt!?” Då är jag ändå inne på tionde varvet av skivan när jag skriver den här recensionen!

Innan jag ger mig på musiken igen är det dags att beta av Alessandro Contis insatts som sångare och om han skulle kunna fylla ut Fabio Liones skor. Med tanke på hur hysteriskt han sjunger i Trick or Treat var vi förmodligen bra många som undrade om han verkligen kunde vara rätt man för Lucas Rhapsody. 

Svaret är att han gör det, inget snack om saken! Han må inte vara lika skolad som Fabio eller ha samma varma ton i rösten, men han passar mer än väl till musiken och sköter sig klart över förväntan. För den oinvigde kan han säkert till och med misstas för att vara Fabio. Det om något är ett betyg nog så gott. Det är faktiskt till och med så att Alessandro slår Fabio på fingrarna i det högre registren.

Sen var det tillbaka till musiken ja, ljudbilden är stor och bombastiskt likt Rhapsodys medan soundet mer bär spår av Lucas två senaste och mer futuristiska solosläpp. Körpartierna är många, stora och snyggt arrangerade, detsamma gäller alla de orkestrala styckena som friskt låtit sig inspireras av det italienska arvet och ständigt gnider på i bakgrunden och  håller skivan levande. Du kommer inte kunna hitta en enda död sekund under skivans dryga timme!

För dig som var orolig över splittringen mellan Luca och Alex Staropoli och vad resultatet skulle bli kan jag med glädje meddela att Luca lagt ribban riktigt högt och överträffar Alex det här, ja då är splittringen onekligen det bästa som kunde hända. Vi skulle då ha två riktigt bra skivor att glädja oss åt istället för en, men till dess kommer jag fortsätta lyssna på Lucas skiva och glädjas. Jag kommer fortfarande inte att kunna ta åt mig hela skivan men jag kommer förmodligen även om ett år upptäcka nya partier i skivan som jag tidigare inte kunnat höra. 
Luca Turilli’s Rhapsody, musiken som varar länge.

Ps, den limiterade utgåvan av skivan innehåller en bonuscover på Helloweens gamla örhänge ’March of Time’ där Alessandro får bedyra sin stora kärlek till Michael Kiske. Det må inte vara skäl nog till att köpa den limiterade versionen men.., den är ganska kul att höra.

Bästa låt: Excalibur

Relaterade artiklar

Hittade inga inlägg.
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

X