Artist: Turbonegro
Genre: Punk, Glam, Rock`n Roll
Titel: Sexual Harassment
Skivbolag: Scandinavian Leather Recording
Releasedatum: 2012-06-13
Betyg: 8/10
När ”Turbonegro” släpper nytt album (det första på fem år) med ny frontman och ny trummis så blir det lika konsekvent som att få en rak höger. För är det någonting nämnda band levererar i musikväg på deras nya alster ”Sexual Harassment” så är en rak höger det närmaste man kan komma om man ska beskriva händelseförloppet på nämnda alster. Det är rakt, hårt och kompromisslöst plattan igenom där man redan bara en bit in på öppningsspåret ”I Got A Knife” visar vart skåpet skall ställas och jag konstaterar att norrmännen med en engelsman som ”Tony Sylvester” i spetsen är hungrigare än någonsin.
Med nämnda första spår och efterföljande ”Hello Darkness” levereras energisk garagepunk när den är som bäst. Här ser man tydliga influenser från ”Ramones”, Sex Pistols och ”Stooges” och den så kallade ”Glam punk” stämpeln som nämnda band under många år blivit förknippad med är som bortblåst. Därför blir låt nummer tre ”Shake Your Shit Machine” än mer effektfull då den bryter sig loss från de övriga två spåren i sin sjuttiotalsdoftande utstyrsel.
Efter den hårda stänkaren ”TNA (The Nihilistic Army)” vars råa och argsinta karaktär skrider fram som en hungrig tornado så kommer plattans första publikfriare i låten ”Mister Sister” som egentligen borde vara utdömd i dess schlagerdominerande trallrefräng, men med ”Tonys” hesa stämma så blir det till en trallvänlig smocka som levererar mer punkrock-attityd än trallvänlig mainstream-hit.
Ser man över plattan rent generellt så har ”Turbonegro” musikaliskt inte tagit några större kliv, men i och med ”Tonys” inträde i bandet vars raspiga röst inhyser ett lägre register gentemot sin föregångare, har gitarr och bas stämts ner en aning vilket jag personligen tycker blev ett vinnande koncept då nämnda bands grundsound fått en råare och mörkare framtoning än tidigare, vilket bara det gör att det låter nytt och fräscht.
Dippar finns det alltid på en ”Turbonegro-platta” då bandets raka och kompromisslösa punk-rock`n roll gör att det blir ofrånkomligt med vissa återkommande upprepningar. Men ser man över hela låtlistan så blir det knappt märkbart denna gång då nämnda band tveklöst släppt sitt bästa alster på mycket länge, och jag konstaterar att när sista spåret ”You Give Me Worms” mynnat ut att jag för fösta gången omgående trycker på play för att återigen lyssna igenom hela ”Sexual Harassment” vilket aldrig tidigare hänt med en ”Turbonegro-platta.”
Bästa låt: You Give Me Worms
