ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Hellyeah – Band Of Brothers (6.5)

2 Shares

hellyeah-band-of-brothers-cd

Band: Hellyeah
Titel: Band Of Brothers
Genre: Thrash/Groove
Skivbolag: Eleven Seven Music
Producent: Jeremy Parker/Hellyeah
Releasedatum: 2012-07-17
Betyg: 6.5/10

Detta band låter som ett lite melodiösare Pantera, vilket inte alls är så konstigt när man tänker efter.
Jag menar, de har ju bland annat Pantera-trummisen Vinnie Paul i bandet. Gruppen fullbordats med medlemmar från Damageplan, Nothingface och Mudwayne.


Till deras fördel eller försvar, det är bara att välja. Så finns ju faktiskt inte Pantera längre, men törsten efter svängig och aggressiv musik finns ju fortfarande där(hos mig åtminstone).
Redan efter drygt 30sekunder, så förstår jag att detta är en lite bättre skiva, än deras självbetitlade debut och förra albumet ”Stamped”. Jag ska dock poängtera, att jag gillar dessa två skivor också.

Låtarna är helt enkelt på en högre nivå, både generellt och specifikt. För här finns det riktiga ”hits”.
Inledande duon ”War In Me” och ”Band Of Brothers” är rent lysande. Lite synd att den standarden inte hålls skivan rakt igenom.

Rent sångmässigt drar Chad Gray mer åt Chuck Billy, än åt Phil Anselmo. Vilket jag definitivt inte har något emot, då Testamentsångaren är min absoluta thrash-sångare genom tiderna.

Svänget i ”Drink, Drank, Drunk” är riktigt tilltalade. De sjunger ”lets get fucked up”, ja varför inte?

Nästa låt som tar tag i min musiknerv lite extra är ”WM Free”, även den har ett skönt sväng och drar fram likt en pansarvagn. Även efterföljande ”Dig Myself A Hole” följer samma framgångsrecept, fast har smakfullt nog en svängigare refräng och mera ”gung”.

Den delvis lugna ”Bigger God”, med sitt hårda refrängparti. Är ett riktigt välkommet inslag på plattan och tillsammans med balladen ”Between You And Nowhere”. Så motar de ganska effektivt bort, den värsta ”enfomigheten” på skivan

Nu ska jag dock poängtera, att det fortfarande fattas en del för det ska bli en riktig kanonplatta.
Det blir lite för enahanda och monotont på sina ställen(trots allt). Ta till exempel sista låten ”What Takes It To Be Me”, som låter allt för lika ”Dig Myself A Hole” och trots att den låten är en av de bästa på skivan. Så går inte sådana upprepningar hem hos mig. Det finns några fler sådan här irritationsmoment som håller ner betyget en aning, men i det stora hela är det ändå en riktigt bra platta.

Bästa låt: Band Of Brothers/Dig Myself A Hole

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter