ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Anguish – Through The Archdemon’s Head (9.0)

13 Shares

Anguish-Cover-480

Band: Anguish
Titel: Through The Archdemon’s Head
Genre: Doom Metal
Producent: Johan Ericson
Skivbolag: Dark Descent Records
Releasedatum: 2012-02-08
Betyg: 9/10

Vi på Rocknytt är oerhört stolta och glada över att få leverera de senaste nyheterna, intervjuerna samt recensionerna till er, ärade läsare. Ibland händer det dock att man snubblar över en platta som är lite för gammal för att vara riktigt så färsk som alla andra plattor är som recenseras på vår sida. Dock anser både jag och mina kära kollegor att det är vår plikt att upplysa er när det har släppts något som är riktigt jävla skitbra. Anguish debutplatta Through The Archdemon´s Head är just en sådan platta. Anguish bildades år 2007 i Uppsala och jag måste få inflika här att jävlar i min lilla låda vad Uppsala imponerar på mig rent musikaliskt! Om någon skulle införa ett pris till mest oheliga stad så är ju Uppsala helt klart favoriter med tanke på att de inhyser band som Watain, In Solitude, Die Hard, Degial och nu även Anguish.


Anguish spelar doom metal , men jag skulle inte vilja jämföra dem med storheter som t ex Candlemass. Det här är mycket mörkare och skitigare, det låter nästan dödsmetall. Då menar jag självklart inte de snabba partierna i dödsmetall, utan snarare de mer långsamma och doomiga partierna som en del dödsmetallband brukar inkludera i sin musik. Anguish är helt enkelt lite för skitiga och lite för mörka för att jämföras med klassiska doomband, även om det inte är någon tvekan alls om att det är doom bandet spelar. Det är riktigt tunga och mörka riff som gäller över hela plattan och den allmänna känslan av död, desperation och ångest som ligger som en mörk slöja över hela produktionen är minst sagt helt makalös. Jag vet inte om det är staden Uppsala som framkallar den här ångesten och stämningen hos banden, men atmosfäriska plattor är Uppsalabanden snudd på bäst i världen på att skapa just nu.

Det kanske mest säregna och samtidigt bästa med Anguish och den här plattan är sångaren J. Dee. Hans insats är utan tvekan bland de mest imponerande jag har hört på väldigt länge och jag skulle bli överraskad om någon annan sångare lyckas överträffa hans fenomenala insats det här året. Hans sångstil är som en blandning av Quorthon runt Blood Fire Death-eran, en mer guttural Cronos, Tom G. Warrior och vissa inslag av Erik Danielsson. Denna minst sagt speciella blandning går verkligen hem hos mig, då jag är ett stort fan av samtliga av de nämnda sångarna och deras respektive band. Ni som enbart gillar skönsång kanske kommer att ha vissa problem med Anguish dock, men jag tycker verkligen att ni ska ge dem en chans ändå, för musiken är inte speciellt ”skränig” för den som är oinlyssnad inom den mer extrema formen av hårdrock. Ni som precis som jag gillar band som Bathory, Venom, Celtic Frost och Watain kommer dock att uppskatta både sången och stämningen något enormt. Gillar ni dessutom doom så är det ju självklart ett plus, då det är mer åt det hållet som musiken låter, och kanske inte så likt de tidigare nämnda banden.

När det gäller enskilda låtar som jag vill framhålla så känns det som att jag kan nämna större delen av plattan nästan, men om jag måste nämna några favoriter så kan jag väl säga att både When The Ancients Dare To Walk och Dawn Of Doom kommer att vara mycket farliga utmanare till titeln för årets bästa låt när detta är dags att summeras vid årsskiftet. Styrkan hos Through The Archdemon´s Head är dock inte främst enskilda låtar, utan snarare den fantastiska helheten med de tunga riffen och den olycksbådande stämningen som får det att riktigt osa av ondska.

Det här är en av de absolut starkaste debutplattorna jag har hört på väldigt länge och utan tvekan en väldigt stark kandidat till årets bästa platta.

Ni som inte redan har upptäckt Anguish – ut och köp den här plattan omedelbart, ni har mitt ord som musikjournalist att ni inte kommer att bli besvikna!

Bästa låt: When The Ancients Dare To Walk

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter