ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Sonata Arctica – Stones Grow Her Name (7.0)

5 Shares

sonata-arctica-stones-grow-her-name-cd

Band: Sonata Arctica
Titel: Stones Grow Her Name
Genre: Melodisk Metal
Skivbolag: Nuclear Blast
Producent: Tony Kakko & Sonata Arctica
Releasedatum: 2012-05-18
Betyg: 7/10

För nio (9!) år sedan slängde Tony Kakko (sång & bandets grundare) Sonata Arcticas skattkarta över bord och med de inre rösternas vägledning började han navigera över hav av metal, progg, rock och trams som en vilsen själ utan den minsta aning om vad han letade efter. Besättningen knorrade men ingen sa något, vilket blev extra klart då jag träffade bandet i Stockholm hösten 2008.


Bandets två senaste album ‘Unia’ (2007) och ‘The Days of Grays’ (2009) kommer för all tid stå som hyllvärmare i min skivsamling. Bortsett från ‘Paid in Full’ på ‘Unia’ finns det inte en enda låt på de två skivorna jag känner att jag någonsin behöver höra igen, varken hemma eller under en konsert. Nej, de senaste åren som Sonata Arcticafan har minsann inte varit lätta, fram till nu!

Med ‘ Stones Grow Her Name’ känns Sonata Arctica ÄNTLIGEN roliga att lyssna på igen. Borta är allt vad progressiva tramstongångar heter och tillbaka är de raka rören som gjorde debuten ‘Ecliptica’ (1999), ‘Silence’ (2001) och ‘ Winterheart’s Guild’ (2003) så bra. 

Den musikaliska resan är inte helt olik den de tyska kollegorna i Edguy gjort, även om Sonata aldrig når eller har nått deras flamsighet, men den hysteriska banjon i spralliga glädjenumret ‘Cinderblox’ är inte långt ifrån.

Samtidigt som skivan är rakare än på länge erbjuder den också mer intressanta (läs smakfulla) variationer och nycker än tidigare. Det kanske kan bero på att Elias Viljanen (gitarr) äntligen fått lite friare tyglar än tidigare? Han visar upp en bredd i sitt spel vi inte sett maken till tidigare. Men det kan också bero på att Tony äntligen släppt lite av sin fascination för Tuomas och hans Nightwish?
Just tidigare nämnda ‘Cinderblox’ är ett praktexempel på hur vad som börjar som ett skämt kan mynna ut i ett så profilstarkt nummer. Den stenhårda ‘Shitload of Money’ med sitt discobeat är ett annat nummer, tankarna går till.., Nightwish och deras ‘Wish I Had an Angel’, men ändå, snyggt jobbat!

I vackra ‘Alone in Heaven’ bjuds vi även på bandets mest lidelsefulla stycke sedan den elva år gamla ‘Last Drop Falls’, Tony skjuter verkligen mitt i prick med denna hjärtekrossare. När vi ändå har krossare på tapeten, de båda fortsättningarna på ‘Wildfire’ från skivan ‘Reckoning Night’ är monumentala! I synnerhet är brutala ‘ Wildfire, Part: III – Wildfire Town, Population: 0′ i en klass för sig. Du har aldrig hört ett hårdare Sonata Arctica än det här, det är nästan så jag kan se mig själv stå och headbanga till den under en konsert.

Det här var verkligen en rolig och högst oväntad pärla från Sonata och jag ser framför mig hur den kommer stå ren och fin i samlingen även ett par år fram i tiden och bredvid står de allt dammigare och dammigare cementklossarna ‘Unia’ och ‘The Days of Grays’.

Kan de nu bara göra sig av med den högst mediokra och allt annat än intressanta Marko Paasikoski på bas kanske, kanske bandet till och med kan bli roliga att se live igen. Men det vore väl ändå att begära får mycket!?

Bästa låt: Wildfire, Part: III – Wildfire Town, Population: 0

Låtlista:

01. Only the Broken Hearts (Make You Beautiful) (03:23)
02. Shitload Of Money (04:52)
03. Losing My Insanity (04:03)
04. Somewhere Close To You (04:13)
05. I Have A Right (04:48)
06. Alone In Heaven (04:31)
07. The Day (04:14)
08. Cinderblox (04:03)
09. Don’t Be Mean (03:17)
10. Wildfire, Part: II – One With The Mountain (07:53)
11. Wildfire, Part: III – Wildfire Town, Population: 0 (08:00)

{youtube}aJ77rrgmVGU{/youtube}

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter