ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

The Murder Of My Sweet – Bye Bye Lullaby (6.0)

11 Shares

murder-of-my-sweet-bye-bye-lullaby-cd

Band: The Murder of My Sweet
Titel: Bye Bye Lullabye
Genre: Symfonisk Metal
Skivbolag: AFM Records
Producent: Daniel Flores
Releasedatum: 2012-05-25
Betyg: 6/10

När The Murder of My Sweet 2010 släppte sitt debutalbum ‘Divanity’ var kritikerkåren enad, det var ett nytt svenskt under vi just hade bevittnat, jag höll inte med. 


Nu när ‘Bye Bye Lullabyes’ släpps upprepar sig samma historia en gång. Hyllningarna vill aldrig ta slut och jag håller inte med, nu heller.

Sedan debuten har laguppställningen ännu en gång gjorts om lite, Angelica Rylin (sång) och Daniel Flores (trummor) har nu fått sällskap av synnerligen skicklige Christopher Vetter på gitarr (Houston) och Teddy Westlund på bas. 

Vad bidrar de med för att få ‘Bye Bye Lullabye’ att låta annorlunda mot ‘Divanity’? 
Inte ett smack! I huvudsak låter det precis likadant nu som då. Influenserna av Evanescence och Delain lyser fortfarande igenom och färgar av sig på resultatet mer än vad Daniel (bandets huvudsaklige låtskrivare) kanske vill kännas vid.

Jag må låta negativare än vad jag egentligen är, för i grund och botten är inte The Murder of My Sweet ett dåligt band, inte på långa vägar. Musiken är dramatisk, modern, eggande och till och från riktigt spännande metal toppad med änglalik och själaplågande sång från Angelica. Precis som på debuten finns det refränger band skulle döda för och det vet bandet om, därför känns det ibland som om refrängerna tar lite väl mycket fokus ifrån helheten av låtarna. Men det kanske bara är jag som hellre ser till helheten än till refrängen?
För att ta det hela i stora drag, det de sysslar med gör de med bravur och att det finns mer talang här än vad som visas eller hörs råder det ingen som helst tvekan om, det är bara det att de inte lyckas få ut det på skiva. 
Ljudbilden är precis raka motsatsen till det stora filmiska ljudet bandet strävar efter och i synnerhet trummorna är på tok för överproducerade och dränkta i så mycket bas att självaste Skrillex skulle spontanejakulera av upphetsning.

Framtiden ser dock ljus ut för The Murder of My Sweet och jag ser faktiskt redan fram mot deras tredje försök, för där och då räknar jag med att alla pusselbitar har fallit på plats!

Bästa låt: Waiting for the 27th (Booh Prologue)

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter