ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Jaded Heart – Common Destiny (7.5)

10 Shares

jaded-heart-common-destiny-cd

Band: Jaded Heart
Titel: Common Destiny
Genre: Melodiös Hårdrock
Skivbolag: www.fastball-music-com
Producent: James Christian/Tommy Denander
Releasedatum: 2012-05-25
Betyg: 7.5/10

Bandet var riktigt bra med Michael Bormann på sång, men blev ännu bättre när svenske Johan Falberg tog över mikrofonen. 
Jag är speciellt frälst vid albumet ”Helluva Time”, som faktiskt är en riktigt klassiker inom genren melodiös hårdrock. 
Covern på Anastacias ”Paid My Dues” är fullkomligt lysande.


Efter det, tyckte jag bandet irrade bort sig lite och även om jag gillar Yngwie. Så var förra plattans flirtar med densamme, inte helt lyckade. Även om det fanns vissa låtar, som det funkade riktigt bra på (läs de hårdare).

Nya skivan har tagit ett steg bakåt, från förra skivans ”metalisering” och det tycker jag är riktigt bra.
Det är ingen ny ”Helluva Time”, men den är inte så långt ifrån. Vare sig när det gäller låtkvalité och sound. Produktionen är en riktigt lyckad historia. Den är både fet, men samtidigt ganska luftig. Nya plattan känns lite mera varierad, vilket är bra. 
Enda lilla minuset är att låtarna, inte riktigt är lika starka rakt över.

Får väldigt stora vibbar av bandet C.I.T.A (senare Guild Of Ages), när jag hör på ”Common Destiny”.
Då tänker jag speciellt på Guid Of Ages eminenta platta ”One”. Både när det gäller hur melodierna är uppbyggda och hur det rent musikaliskt låter. Det är helt enkelt väldigt melodiöst, men samtidigt inte ett dugg menlöst. Utan det finns en massa attityd och gnista i musiken.

Skivan drar igång med singeln ”With You” och även om den inte är den starkaste låten på plattan. Så är det en riktigt värdig öppnare och den låter verkligen som Jaded Heart ska göra. 
Efterföljande ”Saints Denied” känns väldigt fräsch. 
Jag behöver knappt säga att refrängen är bra. 
För skriva medryckande refränger, kan verkligen detta band. Även ”Life Is Beautiful” för sälla sig till denna skara och bilda en trio av bra melodiösa låtar, med klös i.

”I Belive” och ”Into Tears”, kan man räkna in i facket ”power-ballad”. Med betoning på power, för de är definitivt inga jättelugna stycken. Men jävlar vad bra de är. 
Speciellt ”Into Tears” tilltalar mig, med sin otroligt vackra och bombastiska refräng. Samma refräng för odelat tankarna till Pink Cream 69 och deras ”Readman-era”.

Det finns även ett knippe tyngre och lite ösigare spår, som håller riktigt hög klass. Däribland den medryckande ”Run And Hide”. Den tungt riffande”My Destiny” och den otroligt mäktiga ”Fire And Flames”. Som definitivt är en av de bästa låtarna jag hört hittills i år.

Vill tacka bandet för att de är ”tillbaka på spåret” och i mitt tycke gör sitt näst bästa album i karriären.

Bästa låt: Fire And Flames

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter