ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Grand Magus – The Hunt (7.0)

16 Shares

grand-magus-the-hunt-cd

Band: Grand Magus
Titel: The Hunt
Genre: Heavy Metal
Producent: Nico Elgstrand
Skivbolag: Nuclear Blast
Releasedatum: 2012-05-25
Betyg: 7/10

Stockholmsbandet Grand Magus släppte sin självbetitlade debutplatta år 2001 och sedan dess har man hunnit med ytterligare fyra plattor och nu även en sjätte platta som fått namnet The Hunt. Den här nya plattan är producerad av ingen mindre än Nico Elgstrand från det legendariska dödsmetall-bandet Entombed. Produktionen låter relativt avskalad, vilket är positivt då det får varje instrument att höras klart och tydligt till skillnad från feta produktioner där man ibland bara tycks höra en tjock ljudmatta. Framförallt trumljudet är väldigt snyggt, och när vi ändå snackar trummor så måste jag också passa på att berömma Grand Magus nya trumslagare Ludwig Witt från bland annat Spiritual Beggars och Shining som gör en utomordentligt bra insats på The Hunt. Ludwig är för övrigt Grand Magus tredje trummis sedan starten för drygt tio år sedan. De två övriga medlemmarna i denna trio, Janne ”J.B” Christoffersson och Fox Skinner, är dock originalmedlemmar. Det negativa med produktionen är dock att jag tycker att Grand Magus har tappat en hel del av ”fläsket” som alltid funnits i musiken. Det har varit fetare riff och en mer mullrande bas. Nu är det mer avskalat och helt enkelt en tunnare ljudbild. Visst, man kan tycka att det låter mer dynamiskt nu, men jag vill ha mitt Grand Magus tungt och fläskigt.


Låtmaterialet är på ett sätt väldigt starkt om man ser till varje enskild låt. Sätter man dock ihop låtarna till en platta och lyssnar på låtarna efter varandra i sin helhet, som man ju gör när man lyssnar på en platta och inte bara på enskilda mp3-låtar, blir man dock snabbt varse om att The Hunt är en synnerligen variationslös historia. Visst, låtarna är bra, men det blir väldigt mycket av samma vara. När Grand Magus startade var man ett klassiskt doomband som nästan angränsade till stoner. Det var segt och tungt. På bandets tredje platta, Wolf’s Return (bandets bästa enligt mig), hade man utvecklat sitt sound till en tämligen unik blandning mellan doom och klassisk heavy metal, dessutom hade man lagt sig till med ett sound som var närmelsevis lika episkt som Manowar runt perioden 1982-1985. På de två nästkommande plattorna, Iron Will från 2008 och Hammer Of The North från 2010, så gled man sakta men säkert bort från doomen och istället närmare och närmare ett mer klassiskt heavy metal-sound. Den doom som dock fanns kvar på Hammer Of The North är dock mer eller mindre totalt utrensad nu, sånär som på Son Of The Last Breath som är den enda låt på The Hunt där Grand Magus får visa upp hur magiska de faktiskt är när de får vara lite mer episka och långsamma. Förutom Son Of The Last Breath kan jag nämna Starlight Slaughter, Sword Of The Ocean, Valhalla Rising, Iron Hand samt titelspåret som några av de bästa ögonblicken på den här plattan.

Jag är medveten om att jag kanske låtit överdrivet kritisk i den här recensionen, men jag tycker bara att det är tråkigt att ett sådant fantastiskt bra band som Grand Magus, som kan spela både vanlig heavy metal, episk heavy metal samt doom väljer att – som jag ser det – fega för att tillgodose så många människor som möjligt och gå hem hos fler fans än tidigare. Kanske är detta ett resultat av att man inför det här skivsläppet signat med ett större och mer kommersiellt skivbolag än tidigare. De tre tidigare Grand Magus-plattorna skulle jag ha gett minst 9/10 i betyg (Wolf’s Return ser jag som en fullpoängare), men när Grand Magus gör det enkelt för sig och spelar ”standard-heavy metal” får de nöja sig med en sjua från min sida, även om de spelar denna typ av genre på ett kompetent och kvalitativt sätt.

Bra, men tråkigt. Grand Magus kan bättre än så här.

Ett plus till det otroligt snygga ”Assassins Creed”-inspirerade omslaget dock.

Bästa låt: Son Of The Last Breath

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter