ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Lita Ford – Living Like A Runaway (6.0)

23 Shares

litafordliving

Band: Lita Ford
Titel: Living Like A Runaway
Genre: Hard rock
Skivbolag: SPV/Steamhammer
Producent: Gary Hoey
Releasedatum: 2012-06-04
Betyg: 6/10


Den kräkdåliga “Wicked Wonderland” som lät som ett dåligt MARILYN MANSON-skämt, den katastrofala spelningen på Sweden Rock Festival år 2009…Det var nog fler än jag som hade räknat ut den forne THE RUNAWAYS-puddingen LITA FORDs chanser till en comeback efter dessa två fadäser. I synnerhet tidigare nämnda skiva lät så mycket identitetskris som det bara gick, där Lita försökte sig på sorts porrig industri-metal tillsammans med hennes uppblåsta make Jim Gillette (NITRO) vars sånginsatser inskränkte sig till att kväka ur sig flåsiga one-liners här och där (svårt att tro den karln kunde spräcka vinglas med sin pipa på 80-talet).


Tre år senare är de forma makarna istället dödsfiender efter en smutsig skilsmässa. Fruktansvärt såklart då parets två barn har förskjutit sin mamma för pappan efter en intensiv förtalskampanj mot förstnämnde, men om det kommit något positivt ur det så är det att Lita Ford kanaliserat vreden och frustrationen till att kräma ur sig ny musik skapad efter eget hjärta. Att skilsmässan varit inspirationskällan går att höra; de två första spåren “Branded” och “Hate” med sina morrande riff, den sköra “Mother” med både hjärteknipande text riktad till sönerna (“The damage is done/I never wanted things to work out this way/My little ones, how do I say how sorry I am”) och pungspark mot Jim Gillette (“He lies to you and blames it on me/He tries to find comfort in insanity”) och den episka “Asylum”.

Titelspåret är dock en gladare dänga som blickar med bitterljuv nostalgi tillbaka på Litas karriär (“I remember when I was seventeen/Riding in the back of a black limousine”) och “Love 2 Hate U” hade kunnat vara en b-sida till en singel från “Dangerous Curves”. Lita har fått assistans i låtskrivandet av producenten och gitarristen Gary Hoey, som gett skivan en (i jämförelse med Litas tidiga skivor) rå karaktär. Den räddar dock inte utfyllnadsspår som “Relentless”, “The Mask” och en helt obegriplig cover på “A Song To Slit Your Wrists By” av 58 (ett av Nikki Sixxs många sidoprojekt, som för övrigt hade en kort romans med Lita på 80-talet). Duon valde uppenbarligen även att spara in på slantarna vid valet av trummis; Matt Scurfield gör en inte mer än habil insats. Lita själv har heller aldrig haft en röst med mycket pondus i, men den har åldrats som en årgångswhiskey och låter numera härligt hes.

“Living Like A Runaway” är en klar uppryckning från “Wicked Wonderland”, även om den på några ställen känns väl utstuderat snuttefilt-aktig för att blidka de fans som traumatiserades värst. Den är ett betryggande besked av en donna som har mycket kvar att ge, även om den inte välter några berg.

Bästa spår:  Devil in my head 

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter