ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Empires of Eden – Channeling the Infinite (7.0)

3 Shares

EmpiresOfEden cover

Band: Empires of Eden

Titel: Channelling the Infinite


Genre: Power Metal

Skivbolag: Music Buy Mail

Producent: Stu Marshall

Releasedatum: 2012-06-01

Betyg: 7/10

Australienska Dungeon, minns ni det bösgänget? Det kanske inte är speciellt många som gör det då vi européer överöstes med bra power metal och helt enkelt inte hade tid för halvmesyrer från down under. Det här är i alla fall den forne Dungeongitarristen Stu Marshalls tredje album med Empries of Eden.

Inför detta släpp har han, enligt han själv, lagt ner minutiösa förberedelser på varje låt för att det ska passa just den gästsångaren han haft i åtanke. Varje sångare har sen fått skriva sina egna texter samt komponerat alla sångmelodier, allt för att det ska kännas så bra som möjligt för sångaren.

Stu själv tycker att det är det perfekta sättet att se vad som inspirerar sångarna medan jag säger att det nu gör att varenda sångare håller sig på hemtam mark och inte tar ut svängarna mer än nödvändigt. Något som kunde ha skett om Stu tagit kaptenrollen på lite mer allvar.

Om jag tycker att Stu gör det lite väl lätt för sig? Jajamensan!

Om det är såhär han har gjort på tidigare skivor med Empires of Eden? Inte en aning, det här är den första jag hör.

Betyder det här att skivan är dålig? Inte på långa vägar!

Stu har verkligen slagit på stora trumman, spänt musklerna och utvecklats som låtskrivare från Dungeondagarna så det bara sjunger om det!

För håll i dig nu och nyp dig i armen om du vill det, men samtliga låtar är köttiga fartvidunder med riff och solon som får dig att med glädje minnas power metalens guldålder för drygt ett decennium sedan. Varför var aldrig Dungeon såhär bra?

Svaret på det är naturligtvis sångarna, må hända att de nu rör sig inom snäva ramar men det är ju ändå på hemmaplan man presterar bäst och det finns inte en enda sångare som inte gör “sin låt” rättvis. Att Stu till och med fått träbocken Mike DiMeo att låta tuff igen, det ska han ha all heder för.

Andra sångare som utmärker sig är, givetvis, Rob Rock (Driver) som fullkomligt pulveriserar alla sina egna insatser under de senaste åren. Det är ju såhär hårt han ska sjunga. För att inte tala om Sean Peck (Cage), han trivs verkligen som fisken i vattnet i Cagepastischen ‘ Channelling the Infinite’.

Du som läsare har just fått ännu ett pliktköp, se bara till att du köper den limiterade utgåvan med en riktig maffig bonusversion av ‘Hammer Down’. Den låter ok med Udo men när Rob Rock, Sean Peck, Carlos Zema, Vo Simpson och Ronny Munroe hjälper till är den något alldeles extra!

Bästa låt: This Time

Låtlista:

1. Cry Out (feat. Rob Rock)

2. Hammer Down (feat. UDO)

3. This Time (feat. Steve Grimmett)

4. Channelling the Infinite (feat. Sean Peck)

5. Lions for Lambs (feat. Alessandro Del Vecchio)

6. Cyborg (feat. Carlos Zema)

7. World on Fire (feat. Louie Gorgievksi)

8. Your Eyes (feat. Mike Dimeo)

9. Born a King (feat. Danny Cecati)

10. As Flames Scorch the Ground (feat. Vo Simpson)

11. White Wings (feat. Ronny Munroe)

12. Hammer Down – All Star Version (Bonus)

13. Born a King (Bonus) (feat. Sean Peck)

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter