ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

DragonForce – The Power Within (8.0)

4 Shares

dragonforcepowerCD

Band: DragonForce

Titel: The Power Within


Genre: Power metal

Skivbolag: Roadrunner Records

Producent: ?

releasedatum: 2012-04-16

Betyg: 8/10

 

DragonForce” är ett band som jag alltid imponerats av, samtidigt som jag känt att det i längden kan bli lite för mycket utav det goda. Nämnda band som gjort sig känt för sin energiska power-metal baserade hårdrock har överlag levererat jämn kvalité på sina alster, men där låtarnas spellängd kanske varit den stora orsaken till att en känsla utav överflöd blivit allt påtagligare för varje alster som bandet släppt.

Det är nu fyra år sedan bandets senaste studioalbum ”Ultra Beatdown” såg dagens ljus, och det är två år sedan som bandets sångare Zp Theart valde att lämna bandet efter lång och trogen tjänst, och fansen har väntat otåligt på ett nytt alster, där deras nyfikenhet gentemot bandets oprövade kort och nya sångare Marc Hudson varit enormt.

Personligen så har Zp Theart´s utträde inhyst blandade känslor hos mig, då det var han som väckte mitt första intresse för nämnda band då hans röst och sångstil inte var typiskt lagd för genren, då hans mer raspiga stämma gav lite mera klanger från sjuttiotalets hårdrockera än power-metallens mera falsett-klingande röster. Men att nämnda sångare hade begränsade röstresurser blev allt mer påtagligare för varje skivsläpp, då sångmelodierna stod och stampade på samma plattform skiva efter skiva, och även om bandet rent instrumentalt hade gått vidare på senaste plattan, så blev det musikaliska klivet knappt märkbart då sången inte orkade bära upp det hela till samma nivå.

På deras nya alster ”The Power Within” så visar bandet omgående på plattans öppningsspår att en förändring var det som krävdes. Bara knappa trettio sekunder in på ”Holding On” som öppnar det nya alstret, så sätter bandets nya sångare Marc Hudson grunden för vad som komma skall genom en cirka tjugo sekunder lång tonvandring som avslutningsvis når upp till ett högt C, för att därefter låta det instrumentala övergå till bandets personifierade high-speed tempo i vers och refräng.

Anammar man den instrumentala biten så har det soundmässigt inte hänt några banbrytande förändringar. Men tittar man krasst på plattans samtliga spår så har speltiden kortats ner anmärkningsvärt då snittlängden ligger på 4:30 gentemot föregående alsters snitt på sju minuter. Detta skapar en ny energi i det musikaliska då solopartier automatiskt kortats ner och för första gången på länge känner jag att huvudsaklig focus lagts på sången och detta med all rätt. Marc Hudsons stämma mår vara av klassisk power-metal-anda, men med en frenetisk energi så lycka han leverera sina texter och sångmelodier med känsla, nerv och tyngd som är få sångare förunnat i nämnda genre, och trots ytterst få förändringar i soundet så blir det hela känslomässigt ändå till något nytt och fräscht.

Men som många album i dagsläget så läggs det mesta utav allt krut på plattans första hälft där förutom nämnda öppningsspår även plattans andra spår ”Fallen World” även den levererar melodisk speed-metal utav högsta klass. Dock blir det skivans tredje spår som blir den yttersta höjdpunkten, då det för första gången i bandets historia levereras en slow-tempo låt utav det hårdare slaget i form utav ”Cry Thunder” som även är det första singelsläppet på nämnda skiva, en låt som går i ett rakt åttondelsgung, och där sångens tyngd och nerv bär fram låten till något visuellt och njutbart för öronen.

Plattan har egentligen inget riktigt svagt spår. Men i och med att DragonForce fortfarande ligger kvar i ”Man ska veta vad man får” fackets trygga vagga så blir ett knippe utfyllningsspår oundvikliga.

Det känns som att ”DragonForce” för stunden står vid ett vägskäl där många frågor ska besvaras innan det slutgiltiga vägvalet genomförs. Kommer bandet att ligga kvar i sin nuvarande trygga famn? eller kommer de att våga utmana sig själva genom att utforska nya vyer? Jag hoppas på det sistnämnda, då instrumentalisternas kompetens är utav högsta klass, och har det som krävs för att utvidga sina musikaliska ambitioner för att i framtiden kunna leverera ett mästerverk.

Men frågan som är utav största vikt kvarstår dock. Håller Marc Hudson måttet som sångare med tanke på det oprövade kort som han är. Han har med övertygelse bevisat att han håller på skiva. Nu återstår det tveklöst största mandomsprov en oetablerad musiker kan ställas inför. En oändligt lång världsturné väntar och där blir det upp till bevis om dels att rösten pallar med, men framför allt om han klarar av det galna turnélivets psykiska press.

Allt detta får framtiden utvisa.

Jag kan dock tryggt konstatera att DragonForce med ny frontman levererat sitt tveklöst bästa album någonsin.
 

Bästa låt: Cry Thunder

{youtube}cU4GXgaCFTI{/youtube}

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter