Det är definitivt inte vardagsmat att recensera band som kommer från Malta, men här kommer det äntligen en sådan recension och det är dessutom inga duvungar vi har att göra med heller. Utan de har faktiskt skapat musik ända sedan början på 90talet. Det är förstås Forsaken jag pratar om och de har så vitt jag vet aldrig låtit så här klassisk “doomiga” förut och jag älskar det. Varför jag inte törs säga det med 100% säkerhet, är på grund av att jag tyvärr inte har hört hör alla deras skivor och tro mig jag har letat med ljus och lykta för att få tag på hela diskografin. Det är lite krångligt när man inte upptäcker ett band från första början så att säga. En sak är dock helt säker, det formligen osar Black Sabbath över det nya materialet och sångaren Leo Stivala låter till och med som Ronnie James Dio emellan varven.
Denna lilla retrotripp som bandet gör, känns allt annat än mossig. Den känns snarare fräsch och väldigt välkommen, då doomgenren som sådan känns ganska fattig på högkvalitativa band. Det är ingen hemlighet att jag har en förkärlek till lite snabbare och mer melodiös doom. Visst fungerar de med långsamma och episka låtar också, men inte hela tiden. Forsaken har med sina nya platta “Pentateuch” verkligen stillat mitt akuta behov av riktigt bra doom och då innefattar det både långa, korta, episka och snabba låtar!
[yasr_overall_rating]
Band: Forsaken
Titel: Pentateuch
Genre: Doom
Skivbolag: Mighty Music
Speltid: 57:40
Releasedatum: 2017-10-14
Bästa Låt: Primal Wound
Betyg: 4/5
