NYHETER
CD
BÖCKER
SKÄRSELDEN

Casablanca – Apocalyptic Youth (8.0)

59 Shares

casablanca

Band: Casablanca
Titel: Apocalyptic Youth
Genre: Rock and Roll
Skivbolag: Rocket Songs Records
Producent: Chris Laney
Releasedatum: 2012-03-16
Betyg: 8/10

Begreppet Rock and roll är idag så vitt och brett att det nästan är omöjligt att sätta det på fast mark. Diskussionerna har varit och är i dagsläget många om vad som betraktas som rock and roll. Personligen vågar man knappt lägga ordet på tungan då jag tröttnat på alla heta reaktioner i frågan, och därför blir nämnda begrepp ett sällsynt tilltalsämne från min sida. Men varför då inte göra som “Casablanca”, att lösa problemet genom att göra en platta som anammar de flesta utav stilar som anses höra till rock and roll-facket?



Svaret blir ganska enkelt då det är få förunnat att bemästra ett sådant projekt, och i ärlighetens namn så trodde jag inte att nämnda band skulle komma att lyckas med denna bedrift då deras öppning för “KISS” på Stockholms Stadion för två år sedan inte lämnade någara större imponerande vibbar.

Men jag konstaterar redan på plattans öppnings-spår (Även titelspår) att det har hänt en hel del sedan år 2010, där den pompöst melodiska gitarrslingan i introt levererar skön Lounge-rock and roll i dagens New York Dolls-anda, som blir än mer påtaglig när bandets sångare Anders Ljung levererar en blandning utav David Johansen och Tom Petty doftande tongångar, som får mig att inta en skön relax-ställning i vardagsrummets fåtölj. När så plattans andra spår “Deliberately Wasted” i dess intro levererar sina åttiotals-doftande gitarrer, som i versen för mina tankar till “The Police” med dess reggae-pop influerade sång börjar jag känna mig riktigt väl till mods, en känsla som övergår till fullkomlig lycka när nämnda band kör en “Casablanca goes Mott The Hoople” i form av låten “Downtown” där Mats Rubarth färgstarka bas-spel utmärker sig lite extra.

Casablancas styrka ligger i deras förmåga att överlag bara ta fram det nödvändigaste i sina låtar, och det trots alla influenser nämnda band anammar, då de första tjugo minuterna ger oss allt från New York Dolls och Mott The Hoople, till disco-soul och brittpop. Ensemblen är väl sammansatt, där bas och trummor leder oss in i en svunnen tid med dess raka och kompromisslösa sjuttiotals sound där Mats Rubarth stundtals viker av med korta men snygga tonvandringar. Gitarrerna är starkt tongivande utan att göra några större utsvävningar, och plattans gitarr-solon levereras mer som en liten extra krydda helt utan överflödig dominans. Anders Ljungs sånginsats får mig att rysa utav välbehag då han med sin hesa stämma levererar ett rakt och kompromisslöst sätt att sjunga på utan några större ton-kliv, men med en perfekt accent och attityd i sitt förmedlande av texterna som är i klass med glam-erans David Bowie gör Anders Ljung tiil landets tveklöst främsta sångare i genren.

Men som många band har för vana att göra, att lägga allt krut i det främsta ledet, så faller kvalitén på skivans andra hälft, då bandet tappar fokus på vad de anammade så klockrent på plattans första hälft. Gladpunk klingande “Secret Agent of Lust” är i sig ingen dålig låt, men känns malplacerad gentemot de föregående spåren. Dock räddas plattan från ett fyrstegs till ett tvåstegs fall då skivans två avslutande spår som inhyser den The Who klingande”Last of the Rockstars” och avslutande “A Lifetime on the Run” i sista stund lyckas hitta tillbaka till den tappade tråden, vilket gör att slutkontentan blir till ett band som överlag lyckats leverera en stark debut, men som jag i framtiden förväntar mig mer utav.

 

Bästa låt: Love and Desperation

{youtube}PA4rq9B9ubs{/youtube}

59 Shares
Magnus Byström

Magnus Byström

Webbansvarig

Relaterade artiklar

Hittade inga inlägg.
FILM
LIVE
Do NOT follow this link or you will be banned from the site!
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019 heavy metal

Följ oss på Facebook!