ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

H.E.A.T – Address The Nation (8.0)

65 Shares

heat-address-the-nation

Band: H.E.A.T 
Titel: Address The Nation
Genre: Melodisk Rock
Skivbolag: Gain/Sony Music
Producent: Tobias Lindell
Releasedatum: 2012-03-28
Betyg: 8/10

I min iver utbrast jag för drygt en månad sedan, inför alla mina vänner på Facebook, att ‘Address the Nation’ var H.E.A.Ts bästa skiva!


En sisådär femton lyssningar senare och en sjuhelvetes massa funderande fram och tillbaka slutar det med att jag måste ta tillbaka mitt påstående. Det är inte med mycket, men debuten är fortfarande i en klass för sig. 
Det ligger dock mer på det personliga planet då debuten var rätt skiva, på rätt plats vid rätt tidpunkt. Ni andra har nog en ny favorit att se fram emot inom ett par veckor.

I nyförvärvet Erik Grönwall har H.E.A.T hittat en sångare som smälter ihop mer med materialet än vad Kenny Leckremo gjorde. Missförstå mig rätt, Kenny är något av det bästa som hänt den svenska scenen men med Erik känns det mer som ett band än som 1 + 1.På tal om Erik ja, den mognad Erik visar i rösten är milsvid från den Erik vi hörde i ‘Idol’ och på hans soloskivor. Borta är den ungdomligt glättiga, tafatta men samtidigt oerhört entusiastiska Erik. Framme är den mer varierande, personliga och riviga. Erik låter vuxen och som en riktig sångare!

Den största skillnaden mot de två tidigare skivorna  är dels ljudet, Tobias Lindell har som vanligt rattat in det perfekta ljudet, men också att låtarna verkligen känns genomarbetade. Redan på ‘Freedom Rock’ kändes bandet som ett band i identitetskris.

Med tanke på hur länge H.E.A.Ts twitterkanal skvallrade om att de var mitt uppe i låtskrivandet innan de väl gick in i studion kan jag tänka mig att varenda låt fått ett nytt ansikte både en, två och sjutton gånger. Jag tar även för givet att det har varit till det bättre då materialet är mer uttrycksfullt, färgrikt och till och med mer spännande än vad självaste debuten är.

Extra kul är det att Tobias fått dem att jobba med körerna och i synnerhet ‘Breaking the Silence’ känns extra tung, tankarna far till exempel till introt på Bon Jovis ‘Lay Your Hands on Me’.
Materialet är lekfullt, men samtidigt allvarligt. Utrymme för små fräcka detaljer är större än någonsin och ‘Better off Alone’ samt ‘Heartbreaker’ är två exempel späckade med snyggt och finurligt gitarrlir från Erik Rivers och Dave Dalone, men de stjäl ändå aldrig utrymme ifrån det huvudsakliga, att föra låten i mål.

Styrkan i albumet ligger i helheten, det finns inte en refräng som inte backas upp av en stark vers. Det finns inte en vers som inte backas upp av en stark melodi. Det finns inte en enda melodi som inte känns nödvändig. Den tidigare så stele Crash (trummor) känns till och med han i det flexiblaste laget.
För min del ryms det enda smolket i bägaren i bandets jakt på nya sätt att uttrycka. I den annars så starke ‘In and Out of Trouble’ har bandet slagit på extra stort och kryddat sönder en bra låt med lökiga saxofoner!
Men samtidigt, att våga ta ut svängarna såpass och spänna musklerna tillräckligt mycket för att våga plocka in en saxofon, det är ett tecken på mognad och att man fullständigt skiter i vad andra säger.

Denna mognad visar sig även i den suggestiva avslutningen ‘Downtown’ som med ett skönt groove för tankarna till en valfri träningsscen i en av åttiotalets alla sportfilmer. Förmodligen är det årets snyggaste albumavslutning och jag är på vippen att sätta den som bäst på skivan. Men tidigare nämnda ‘Better off Alone’ håller ändå en klass för sig och den får till och med debutmaterialet att applådera imponerande.

Bästa låt: Better off Alone

Låtlista:
01. Breaking the Silence
02. Living on the Run
03. Falling Down 
04. The One and Only
05. Better off Alone 
06. In and Out of Trouble
07. Need Her
08. Heartbreaker
09. It’s All About Tonight
10. Downtown

{youtube}nhCcf9pUVQA{/youtube}

 

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter