ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Lizette & – Just Smile (8.5)

61 Shares

Just-Smile-omslag-fram

Band: Lizette &
Titel: Just Smile
Genre: Industirock
Skivbolag: Freeside Reckords/Border
Producent: Lizette von Panajott
Releasedatum: 2012-02-22
Betyg: 8.5/10

Som skivkonsument har man fått erfarenheten att en bra platta kräver ett par tre lyssningar innan den vuxit fram till sitt rättmätigande. Sedan finns de där plattorna vars öppningsspår ger känslan att blåsa skallen utav en, som har förmågan att klart och tydligt redan vid första låten sätta tonen på hela alstret. Dessa skivor hör till det mer sällsynta slaget, men de är ack så njutbara att ta del utav. Det var ett tag sedan jag fick uppleva något sådant, fram tills för en vecka sedan då jag fick LIZETTE &´s kommande skiva “Just Smile” hemsickad till mig.


Det har gått några år sedan den NINE INCH NAILS-klingande debuten “This is” (2003) nådde skivdiskarna. Lizette von Panajott som på egen hand skrivit och producerat den kommande skivan har under de gångna åren ägnat sig åt att producera och skriva låtar till andra artister, men samtidigt märks det att hon samlat kraft under dessa år för att göra denna käftsmäll till uppföljare. För är det något nämnda alster fylls utav så är det aggressivitet, och detta med besked.

Öppningsspåret “Reduced” visar omgående vad det är som gäller det kommande 57 minuterna som är skivans spellängd. Snabb inräkning på trummorna, sedan är det tunga sjuttiotals-doftande intro/vers-riffet i gång. Dock tonas riffet ner under versens, där vi får erfara Lizette vars känsla för dynamisk sång besannas då hon pendlar mellan sköra ljusa klanger som sedan övergår till en mer raspigt förmanande röst om att den tickande bomben snart kommer att detonera. Utlöses gör den med besked när brygga övergår till refräng. Hela bandet exploderar i en massiv ljudbild utav tunga gitarrer, rytmiskt drivande bas och trummor och den klassiskt industriella ljudmatta som är industrirockens signum. Som krydda på moset utmanar Lizette den massiva ljudbilden med en aggressivitet och pondus i rösten som får en att lyfta från köksstolen.
När hon sjunger strofen “I am nothing” kan jag nästan känna hennes saliv penetrera mina öron, och sköna vibbar av en arg Alanis Morisette med lite stänk utav Deborah Harry i de mer sköra och ljusa klangerna får mig att rysa utav välbehag och det grooviga instrumentala mellanspelet som får mig att tänka på gamla band som MOUNTAIN och CACTUS gör öppningsspåret till en klockren käftsmäll.

Det märks att hon gått ett par steg längre i sitt skapande gentemot debutalstret vars doftande dominans av NINE INCH NAILS genomsyrade plattan. Med sin nya skapelse har hon utvidgat sina influenser vilket kan verka lite våghalsigt, då risken för plagiat höjs. Men Lizette lyckas med bedriften att inte sno från sina inspirationsskällor, utan med integritet och respekt så vidrör hon endast de rätta elementen. Detta gör att man endast anar influenserna, och kontentan blir istället till något ärligt och äkta.

Men skivans största behållenhet är sången. Lizette´s förmåga att dynamiskt pendla mellan sårbarhet och argsint kaxig attityd kan inte framföras med mer övertygelse än vad som görs. Att i den suggestiva “Spit” (som tillsammans med öppningsspåret är min personliga favorit), lyckas framföra strofer som “And then you spit into my face” med sårbarhet och vemod, men ändå hålla kvar ilskan i det atmosfäriska är något man endast lyckas med om man har egenskapen att frasera en text väl, vilket Lizette gör mer än väl då man utan textkonvolutet i sin hand kan höra vartenda ord som förmedlas.

Plattans stora högoddsare blir NINE INCH NAILS mästerliga “Head like a hole” som hela bandet lyfter till än mer oanade höjder gentemot originalet, genom att blanda in orientaliska klanger med tyngd och finess, och Lizette ger oss en lite mer argsint version än Trent Reznors mer söndertrasade framtoning.

Ska man in och peta lite som är en skribents uppgift så kan vissa låtar kännas lite väl likgiltiga i arrangemangen, och det är på plattans andra hälft som några få stunder inhyser en upprepande känsla. Men i det stora hela så blir LIZETTE &´s nya alster “Just Smile” en njutbar käftsmäll i vintermörkret.

Bästa låt: Reduced

{youtube}HUb1VvyvoS4{/youtube}
Tävla om biljetter och signerade cd-skivor här.

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter