Dee Snider – We Are The Ones

12 Shares

Dee Snider We Are The Ones

Den här skivan är till största delen en katastrof. Någon sa mycket träffande att den lät precis som en signaturmelodi till ett barnprogram. Ni vet, när det ska låta lite sådär lagom “tufft” och “rockigt”. Tänk Disney XD, tänk de mest irriterande amerikanska dubbade serierna med utseendefixerade collegeungdomar som är elaka mot varandra. Jag hatar Disney XD. Jag hatar också när gamla rockrävar ska släppa soloplattor med tråkiga covers som har “ett nytt spännande fräscht sound”, vilket egentligen bara är en omskrivning för ett vilset sökande efter hits. Dee Sniders nya platta är i den meningen ungefär lika uthärdlig som Gene Simmons dunderflopp Asshole.

Där Simmons gör rockhistoriens mest meningslösa och tandlösa cover på The Prodigys Firestarter gör Snider en överflödig cover på Nine Inch Nails gamla Head Like A Hole och sitt eget Twisted Sister i We’re Not Gonna Take It. Head Like A Hole är lika fånig som Simmons Firestarter, medan pianoversionen av We’re Not Gonna Take It är skivans starkaste spår.



Samarbetspartnern och producenten Damon Ranger har pushat på för att förnya Sniders sound. Det intressanta är att Ranger nyligen visade sig vara en con-artist som bland annat ljugit om att ha skrivit Kate Perrys superhit Roar och vunnit en Oscar för filmmusiken till Ang Lees Life of Pi (som i själva verket skrevs av Mychael Danna). Googla gärna på det, och se ifall det går att hitta ett uttalande från Dee Sniders håll.

Det märks att Snider och Ranger siktat in sig på amerikansk mainstreamradio, och det är väl inget ont i det. Tyvärr finns det inte tillstymmelse till egen identitet.

Snider är fortfarande en suverän sångare, titelspåret är en relativt OK låt, detsamma gäller Crazy For Nothing. Och den nya versionen av We’re Not Gonna Take It funkar som sagt. Detta kan tyvärr inte rädda Dee undan det lägsta betyget, eftersom resten är en ohygglig röra av utvattnad radiopop, tråkiga Bon Jovi och Foo Fighters-imitationer och plastig barnprogramsrock.

Avslutande So What, som uppmanar lyssnaren att visa fuck-off-fingret oftare, är precis så pubertalt pinsam som Twisted Sister säkert uppfattades som av de vuxna under 80-talet. Men… skillnaden är att Twisted Sister gjorde skitbra låtar då, och Stay Hungry ser jag fortfarande som en av 80-talets abslolut starkaste plattor.

Det smärtar mig att behöva dela ut en etta till en gammal hjälte som Dee Snider. Men låtar som Close To You, Superhero och Rule the World är bara för bedrövliga för att det ska vara värdigt en gammal rockhjälte. Och när plattans starkaste spår är en halvbra cover på en gammal hit så säger väl det egentligen allt.

Dee Snider – We Are The Ones

Band: Dee Snider
Titel: We Are The Ones

Genre: Pop, rock
Skivbolag: Red River Entertainment
Speltid: 36 min
Releasedatum: 2016-10-21
Betyg: 1/5
Bästa Låt: We’re Not Gonna Take It

Låtlista:

1. We Are The Ones

2. Over Again

3. Close To You

4. Rule The World

5. We’re Not Gonna Take It

6. Crazy For Nothing

7. Believe

8. Head Like A Hole

9. Superhero

10. So What

 

12 Shares

Relaterade artiklar


Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!