ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Miss Behaviour – Last Woman Standing (8.0)

67 Shares

missbehaviour

Band: Miss Behaviour
Titel: Last Woman Standing
Genre: Melodisk Rock 
Skivbolag: Avenue of Allies
Producent: Henrik Sproge och Erik Heikne
Releasedatum: 2011-01-28
Betyg: 8/10
 
Avenue of Allies, där har ni namnet på mitt favoritskivbolag för stunden. Kvalitén på skivorna de släpper borde göra jättarna på Frontiers gröna av avund och finns det någon rättvisa i världen tar Avenue of Allies snart över som det ledande bolaget på marknaden för melodisk rock.
En starkt bidragande faktor i Avenue of Allies överlägsenhet är faktiskt just denna svenska skiva och här hemma bör band såsom Europé, H.E.A.T och Houston oroligt se sig om över axeln medan Dynazty bara kan konstatera att ännu ett band spelat brallorna av dem!

Det Norrköpings stolthet, Miss Behaviour, under dryga femtio minuter serverar oss är så fräscht, så catchy och så oerhört bra att jag starkt funderar på om det här rent av kan vara årets bästa skiva. Det blir såhär varje gång jag hör något som är lite för bra, recensentrollen hamnar på sniskan och fanet i mig tar över och vill bara ösa superlativ över ’Last Woman Standing’. Det enda som får mig att lyckas hålla igen entusiasmen och visa lite värdighet är att Sebastian Roos röst ibland blir lite i det nasalaste laget. Mestadels av tiden sjunger han dock perfekt och påminner lite som Daniel Heiman (ex Lost Horizon) i sitt mellanregister. En annan perfekt detalj på skivan är Henrik Sproges keyboardlir, maken till välplacerade och välljudande synthmattor har jag inte hört på år och dagar. Karln är banne mig ett geni! 
 
Bland favoriterna på skivan har vi inledande ’1988’ som inte hade gjort bort sig på Treat’s gamla klassiker ’Organized Crime’. En catchy refräng, en bra kör och fantastiskt gitarrlir, vad mera kan önskas!? De tre sakerna faller även in på efterföljande ’Cynthia’ som besitter precis samma kvalitéer och vissa dagar står den även som favoritlåt på skivan. 
Psst, i sanningens namn faller de tre sakerna in över i princip alla låtarna på skivan, bara att tacka och ta emot!
Förresten, när hörde du en sju minuter lång aor-smocka senast? Titelspåret på skivan är precis en sådan låt. Men med sin smått proggressiva uppbyggnad får den också tankarna att vandra iväg till Sonata Arctica, av alla band!  
 
En uppföljare ska komma i början av 2012 och jag kommer hänga på låset till skivbutiken!
 
Bästa låt: 1988

Låtlista:


01. 1988
02. Cynthia
03. Give Her A Sign
04. Perfect War
05. Average Hero
06. Till We Meet Again
07. Taking Hostage
08. Emergency
09. Living The Dream
10. Last Woman Standing
11. 11th Hour

 

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter