Nattesferd tar två rejäla kliv bort från det självbetitlade debutverket från 2010. Steget från black metalinspirerad punk till rock ‘n’ roll på andra plattan Meir (2013) fick dem säkerligen att tappa en del fans, men också vinna nya. Bandet tar sitt andra långa kliv på Nattesferd och kommer säkerligen att reta upp en och annan rock ‘n’ rollpurist. Själv tycker jag att den hämningslösa genremixen är uppfriskande, och för det mesta rent ut sagt skitbra.
Experimentlustan är både skivans styrka, men också dess svaghet, då det ibland tenderar spretighet och brist på fokus. För det mesta lyckas dock norrmännen hålla en fin balans mellan Journey-doftande arenarock och skitig Turbonegropunk.
Skivans inledande spår låter nästan black metal, men lämnar inget bestående intryck. Det gör däremot plattans andra spår 1985, som också blivit bandets nya manlighetsbejakande (?) video. (Ni kan se den nedan). Övriga spår fortstsätter ungefär på samma vis, med tvära genrekast och energiladdade progressiva utflykter som i Flower Travellin’ Band-liknande Nekrodamus.
Nattesferd bjuder sammanfattningsvis på gott klassiskt rock ‘n’ roll-ös och passar lika bra till starköl som till armhävningar. Det låter som sagt mycket av andra influenser, och den som vill kan roa sig med att leta efter Kiss- och Van Halenriff på förfesten.
[wp-review id=”28176″]
