Mötley Crüe har somnat in. Lika bra är väl det. Så att Nikki Sixx kan koncentrera sig på Sixx:A.M på heltid, då detta band är något som jag definitivt vill höra mer material ifrån, då de med första volymen av ”Prayers For The Damned” bevisar att de kan mycket mer än att bara skriva soundtrack till litteratur. Vilket jag absolut inte trodde att de klarade av att göra efter den högst mediokra ”Modern Vintage” (2014). Så jag gick in med enormt låga förväntningar. Och denna gång blev jag nöjd med att ha fel, eftersom det visade sig att detta album är minst lika kvalitativt som bandets två första skivor.
Spåren på albumet spretar åt olika håll och växlar mellan lite olika uttryck utan att det blir identitetslöst. Det är poppigt, det är rockigt och emellanåt känns det som att jag har hamnat mitt uppe i en rockopera på Broadway á la ”Jesus Christ Superstar”. Samtidigt som skivan har en känsla av helhet rakt igenom. Sixx: A.M har på denna giv hittat till en egen stil och mognat som band.
Några låtar att hålla lite extra utkik efter är singlarna ”You’ve Come To The Right Place” och ”(Rise) Get Yourselves Together”. Dessutom spåren ”Better Man” och ”I’m Sick”. Men det återstår att se hur många av skivans låtar som kommer att växa och bli favoriter med tiden. Albumets andra hälft är dock inte lika bra som den första, men lägstanivån är ändå tillräckligt hög för att jag ska dela ut ett högt betyg.
Nikki Sixx, James Michael och Dj Ashba är kanske rockvärldens just nu coolaste trio. Jag ser med glädje och iver fram emot uppföljaren som har utlovats att släppas redan i år.
[wp-review id=”27251″]
