”My Darkness, Darkness”, det nya albumet från Beseech, lever väl upp till sin titel. Det är mörkt och melankoliskt. Arrangemangen är snygga och atmosfäriska. De flesta låtar är bra som till exempel ”Mr Uninvited”, titelspåret ”My Darkness, Darkness” som börjar med skönt gothabillygitarrintro och covern ”Highwayman”. Sista låten ”The Symbol” är nästan poppig och höjer tempot lagom till skivans slut. ”One Last Call” är skivans klart sämsta spår även om det inledande spåret ”Beating Pulse” inte heller imponerar.
Jämfört med tidigare album är detta lite mer lättviktigt och saknar de där rockigare alstren som bryter av de tämligen lugna och tillbakalutade låtar som vi serveras här. Helhetsintrycket är att det blir lite väl slätstruket, själlöst och faktiskt ganska tråkigt. Något saknas men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Det här passar bäst som bakgrundsmusik en regnig dag när man känner sig lite lagom nedstämd och behöver något som överröstar regndropparna mot fönsterblecket. Jag hade gärna sett lite rockigare tongångar och lite större variation över lag, främst tempomässigt. Mörkret och dysterheten sitter för bandet och hade fler låtar varit i klass med titelspåret hade detta album definitivt fallit mig bättre i smaken.
Band: Beseech
Titel: My Darkness, Darkness
Genre: Goth Metal
Skivbolag: Despotz Records
Releasedatum: 2016-03-04
Betyg: 2/5
Bästa låt: My Darkness, Darkness
