ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Primal Fear – Rulebreaker

25 Shares

primalfearrulebreaker250

Nä men oj, det var ju en hyfsad överraskning. Ja, alltså att jag faktiskt skulle gilla det här. Det är ju i ju för sig inte så konstigt då Primal Fear ligger mig varmt om hjärtat och har gjort så ända från start, jag menar…riff, attityd, medryckande melodier funkar ju för de flesta med smak för lite hårdare musik. Problemet med Primal Fear har dock enligt mig varit att orkestern har sedan länge fastnat i sig själva, och det ordentligt. Senare tids alster har varit rätt tråkiga, förutsägbara och hyfsad sega. Därav min skeptiska inställning.

Nya “Rulebreaker” vänder dock mina farhågor och min inställning rätt upp och ner och faktumet är att det nya givet är klart piggare och mer vitalt och viktigt än på bra länge. Det var på tiden. Även om öppningen med “Angel of mercy” är så klassiskt öppningsspår som det kan bli (dubbeltramp med igenkänt riff) så tar plattan ganska snabbt nya vändningar och överraskar rejält. Redan i andra spåret “The end is near” rycker de upp sig ordentligt (låten hade funkat på ett senare Judas Priest-alster) och när dängan följs åt av ett Accept-luktande “Bullets & Tears” och titelspåret “Rulebreaker” är jag hyfsad såld. “Rulebreaker” låter Accept a la “Metal Heart-plattan” och är i mitt tycke plattans bästa låt.


Det finns fler överraskningar. “We walk without fear” är ganska otypisk PF och nästan lite småepisk och även om den lökigt klingande “In metal we trust” känns lite krystad så kommer den garanterat att fungera live och vara ett allsång-tillfälle på många kommande turnéer. Det finns mellanspår och utfyllnadsspår, “Constant heart”, “The sky is burning” och “Raving mad” är alla exempel på detta.

Minus då? Well, det tydliga och mest viktiga problemet kvarstår. Ett fungerande riff är ju fortfarande bara ett riff och när man har återuppfunnit hjulet för femtielfte gången måste man lyfta alstret på något annat sätt, t ex med melodier och variationer. Jag tycker att man lyckas med det på “Rulebreaker” och därför är plattan överraskande bra. Så pass bra att jag gärna lyssnar på den om och om igen och kommer på mig själv med att nynna på de bästa spåren. Det var länge sen jag gjorde det och kunde göra det med en ny Primal Fear-platta.

Överraskande bra, där fick jag så jag teg.

Artist: Primal Fear
Titel: Rulebreaker
Skivbolag: Frontiers
Releasedatum: 16-01-22
Genre: Hard Rock
Bästa låt: Rulebreaker
Betyg: 4/5

OBS: Ny betygsskala fr.om 2016

5 – Mästerverk
4 – Mycket bra
3 – Bra
2 – Godkänd
1 – Underkänd

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter