NYHETER
CD
BÖCKER
SKÄRSELDEN

Avantasia – Ghostlights

3 Shares

avantasiaghostlights250

Jag är svag för en hel del grejer när det gäller musik, framför allt för snygga arrangemang, hookiga låtbyggen och catchiga refränger. Av samma anledning älskar jag att grotta ned mig i vissa musikers nya alster. En sådan är vår egen herr Mårtensson och en annan är hans motsvarighet i Tyskland, herr Tobias Sammet. Dessa herrar har det där lilla extra när det gäller kvalité och finess, det finns några namn till.

Ett nytt Tobias Sammet-alster bör på förhand vara en given favorit, jag vet ungefär vad jag får och jag vet att jag kommer att gilla det jag hör. Nya “Ghostlights” är således inget undantag. I ärlighetens namn ska jag dock nämna att jag föredrar lite mer raka rör som i hans huvudband Edguy och att de flesta tidigare släpp med Avantasia har känts ganska bra för stunden men rätt tjatiga i efterhand, undantaget “The Scarecrow” som fortfarande är magisk och klart bäst i Avantasia-karriären. Nya “Ghostlights” är lite extra allt, på gott och ont. Tobias ständiga följeslagare Kiske, Lande och Catley gör alla ett stabilt jobb, men det är kanske de nya inslagen som både sänker och höjer plattan i många avseenden. Personligen faller jag pladask för Dee Sniders insats i “The haunting” (Alice Cooper är nog grön av avund), Herbie Langhans insats i det ghot/tyskporriga “Draconian love” och för min personliga gamla kärlek Sharon Del Adel, som gör en magisk insats i “Isle of evermore”. Sämre blir det med Geoff Tate i “Seduction of decay” som inte alls passar in i pusslet och tyvärr också med en annan favorit, Ronny Atkins, som inte riktigt hittar sin plats i ensemblen, även om “Unchain the light” glimtar till bitvis.



Plattan är som bäst när de olika rösterna/karaktärerna får komma ut i full blom på egen hand och förvånande nog som sämst då Tobias Sammet delar på bördan eller fyller i, mycket beroende på att herr Sammet i vissa avseenden inte räcker till röstmässigt. Det blir lite för mycket av det goda emellanåt (tänk en konstnär som inte kan sluta måla på samma tavla) och lite mer avskalade arrangemang skulle lyfta vissa låtar avsevärt. Jag förstår dock att herr Sammet bygger som han gör, det finns annars en risk att det blir som med t ex Magnus Karlssons Freefall, rösterna tar över det blir best of-samlingsplattor istället.

“Ghostlights” är bra, tro inget annat. Även om den inte når “The scarecrows” höjder (Öppningen med “Twisted mind” och “Scarecrow” är Avantasias absoluta topp) så slår den utan problem de flesta andra svagare verken på fingrarna. Helhetsintrycket är mkt gott från den inledande Meatloaf-doftande “Mystery of a blood red rose” till den episka avslutningen med “A restless heart and obsidian skies” där Bob Catley rundar av med hög bravur. Jag gillar egentligen allt jag hör även om det emellanåt blir för mkt och för fort, t ex i titelspåret “Ghostlights” där man ganska fort får en mättnadskänsla. Samma känsla infinner sig med “Master of the pendulum”.

Trots vissa invändningar lägger jag ändå till “Ghostlights” till potentiell best-of-2016 lista och ser nu fram emot en live version av och med ensemblen. Är Jorn med så är jag nöjd (och Sharon).

Artist: Avantasia
Titel: Ghostlights
Genre: Hard Rock
Skivbolag: Nuclear Blast
Releasedatum: 16-01-29
Betyg: 4 av 5
Bästa spår: Let the storm descend upon you

OBS: Ny betygsskala fr.om 2016

5 – Mästerverk
4 – Mycket bra
3 – Bra
2 – Godkänd
1 – Underkänd

 

3 Shares

Relaterade artiklar

POPULÄRT JUST NU
FILM
LIVE
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019 heavy metal

Följ oss på Facebook!