ALLA NYHETER
CD
BÖCKER
SKÄRSELDEN

Def Leppard – Def Leppard

61 Shares

defleppardcdcover250

Jaha, där ser man. Då var det dags igen, det var ett tag sen. Jag ska börja med att understryka att jag alltid har gillat Def Leppard, “Hysteria” tillhör självklart toppen på favoritplatte-listan och jag har egentligen uppskattat alla släpp därefter (och givetvis före). Till skillnad mot många andra tycker jag också att t ex “Songs from the sparkle lounge” är en förträfflig platta och att många plattor är extremt underskattade som t ex “X” och “Euphoria”.

Nu kommer alltså en ny självbetitlad platta och bandet låter piggt och nyskapande, inte så att de knyter knut på sig själva men tillräckligt nyskapande för att våga ge sig på lite nya grepp samtidigt som man benhårt håller fast vi det som kännetecknar bandet: harmonier, hookiga refränger och medryckande melodier. “Def Leppard” sladdar igenkännande emellan egentligen de mesta de gjort tidigare, vi får lite av varje, som ett blandband av sin karriär.



Öppningen med “Let´s go” är ögonbrynshöjande, låten är en klassisk rip-off på “Pour some sugar on me” och soundet är som en karbonkopia av allt från “Hysteria”. Låten är dock riktigt bra och efterföljs av “Dangerous” som enligt mig är plattans bästa spår och är en liten korsning mellan något från “Hysteria” och “Pyromania”. Jag hör lite “Photograph” i “Dangerous” och jag gillar låten skarpt och givetvis är låten en klar singel. “Man enough” och “We belong” är också kvalitativa låtar där speciellt “man enough” sticker ut med sitt poppiga beat (tänk, Another one bites the dust). Denna fyrklöver är en stark öppning och därför blir också fortsättningen lite av en besvikelse. Många av de resterande alstren känns emellanåt lite utfyllnad, lite mellanmjölk. Så här i efterhand hade det kanske känts lämpligt att korta ned plattan (hela 14 låtar) och istället koncentrerat sig mer på kvalité genom hela släppet. Låtar som “Invincible”, “Sea of love”, “Energized”, “Broke & brokenhearted” och “Forever Young” passerar alla relativt snabbt och obemärkt, inte för att de är dåliga men just för att de alla låter som mellanspår mätt med Def Leppard mått.

Då blir det istället mer intressant när de prövar nya områden, “Last Dance” är en vacker semi-akustisk ballad och “Blind faith” är en mäktig episk avslutning som avrundar plattan mästerligt. Jag väljer också att lyfta “Wings of an angel” som är en härlig rökare med “Hysteria”-vibbar.

“Def Leppard” är bra men den hade mått bra av att vara något kortare och något mer koncentrerad. Man skulle lätt kunna skala av några utfyllnadsspår och då hade plattan känts ännu bättre och mer tajt. Svackan blir något för djup mitt i skivan men den räddas upp av en stark avslutning. Jag tror också att nya “Def Leppard” blir en växarplatta. Många låtar har trots allt potential att lyfta något vilket i sin tur kan lyfta plattan betydligt. Summan är ändå att bandet låter piggt och de genomgått en välbehövlig nytändning, både med det nya alstret men också live (Klart bättre än på länge senast det begav sig i Sverige på SRF).

Klart köpvärt och lyssningsvärt.

Artist: Def Leppard
Titel: Def Leppard
Genre: Metal/Rock
Skivbolag: EAR Music
Releasedatum: 15-10-30
Betyg: 7/10
Bästa spår: Dangerous

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

61 Shares

Relaterade artiklar

FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter