Välpolerat, plastigt och småtråkigt. Så känner jag av efter ett antal lyssningar på Saxons nya “Battering Ram”. Jag ska ärligt talat medge att Saxon har alltid, i min värld, varit ett band som småhetsat mig lite till och från. Jag är en trogen samlare av Saxons verk, men den stora kärleken har aldrig riktigt infunnit sig. Jag har aldrig orkat att se klart en hel spelning med orkestern i fråga, men ändå ser jag ofta fram emot att bevittna densamma. Ja, typ så där.
“Battering Ram” kan utan problem jämföras med deras tidigare något hårdare alster. Jag läste någonstans att systerplattor till “Battering Ram” kan t.ex. vara “Metalhead” och “Inner Sanctum”. Det stämmer väl. “Battering Ram” är ett aggressivare och hårdare verk än på bra länge. Låtmaterialet är jämnstark, dock utan några egentliga toppar eller bottennapp. Det tråkiga är väl att Saxon-mallen följs minutiöst till punkt och pricka, där låtstrukturerna är hyfsat lika och det är lätt att dra paralleller till tidigare låtar på äldre plattor. “Battering ram”, “Destroyer” och “Stand your ground” är alla ordentliga käftsmällar som dock gör rätt lite skada. “Top of the World” har mest melodi och “To the end” är tillräckligt släpig för att skilja sig ur mängden. Jag fastnar för “The Devils footprint” som känns klart piggast med ett intro som bygger upp en skön stämning och “Kingdom of the cross” som ger oss en helt annan mjukare dimension av Saxon, det är ett välkommet fräscht andetag.
Summa summarum är att “Battering Ram” är ungefär som plattorna innan. Det är habilt, det är utan tvekan Saxon och plattan kommer att snurra några varv till innan den pensioneras i min skivhylla. Man får det förväntade och det är ju i för sig helt ok, faran är dock (tror jag) att om trampet i samma spår fortsätter så kommer sagan om Saxon att sakta ebba ut, utan att någon egentligen märker det. Ok för mig, tråkigt för somliga.
Artist: Saxon
Titel: Battering Ram
Genre: Heavy Metal
Releasedatum: 15-10-16
Skivbolag: UDR
Betyg: 6/10
Bästa låt: The Devil´s footprint
