ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Amorphis – Under The Red Cloud

122 Shares

amorphisundertheredcloud250
I likhet med många andra förväntar jag mig av ett bra finskt band att musiken är melodiös. De som följt Amorphis de senaste åren (och egentligen redan från början) vet redan att de lever upp till denna, inte utan anledning, förutfattade mening om band från vårt grannland i öster. “Under the Red Cloud” är titeln på Amorphis’ tolfte album och lever i allra högsta grad upp till mina förväntningar på bandet.
Musikmässigt är det omisskännligt Amorphis: melodiskt, progressivt och delar med folkmusikinslag likväl som modern hårdrock. Här finns smäktande pianointro, en del flöjtspelande, kvinnlig sång och medryckande melodier. Blandningen mellan rensång och growl är väl avvägd. Albumet känns i sin helhet starkare än “Circle” och framförallt bjuder detta album på en större variation och en mycket tydligare och klarare produktion än föregående platta. De låtar som fastnar bäst efter första genomlyssningen är “Bad Blood”, “The Skull” och den för officiell musikvideo utsedda “Sacrifice”. Titelspåret och tillika öppningspåret är också en låt man lägger märke till, inte minst för det vackra pianointrot. Efterföljande “The Four Wise Ones” håller tempot uppe i sin inledning för att övergå i en lite långsammare och rätt tung låt som dessutom har ett medeltidsliknande solo. Bitvis påminner growlandet och även delar av musiken på detta spår av någon anledning mig om någon blandning mellan Children of Bodom (som för övrigt nyligen gjort en cover på gamla Amorphis’ ‘hitdänga’ “Black Winter Day”), Catamenia och Kalmah. “Dark Path” är ett spår som alternerar mellan rå growl och Tomi Joutsens rensång med mäktigt resultat. Pianoinslaget är pricken över i. “Tree of Ages” har en skön medeltids-/folkmusikkänsla med sitt framträdande flöjtspel. Ett par spår har orientaliska influenser som “Death of a King” och “Enemies at the Gate”. Avslutande spåret om man inte räknar med bonuslåtar, “White Night”, har en närmast drömsk framtoning i de av kvinnosång dominerade partierna avbrutna av growl och rensång från Joutsen som gör den till lite av en “beauty and the beast” – och en bra avslutning på ett i alla stycken gott album.

För att göra så pass progressiv musik som Amorphis gör måste man ändå säga att de är ett av de mer lättillgängliga banden inom denna genre. Kanske hänger det ihop med deras i övrigt så melodiösa hårdrock. Det progressiva finns alltid där men utan att bli alltför påträngande och markant. På “Under the Red Cloud” finns inte bara den ovan nämnda variationen och det progressiva, utan även en tyngd som inte var så tydlig på “Circle”. Trots att bandets senare skivor följt i mer eller mindre samma spår tycker jag de ändå lyckas variera sig och utvecklas. Än en gång bevisar Amorphis varför de är ett av de stora banden. Jag kan inte annat än ge dem toppbetyg på detta släpp.


Band: Amorphis
Titel: Under the Red Cloud
Genre: progressiv metal
Skivbolag: Nuclear Blast
Releasedatum: 2015-09-04
Betyg: 10/10
Bästa låt: The Skull, The Four Wise Ones

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

Jenny Persson

Jenny Persson

Skribent och korrektur
RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter