Dead Lord – Heads Held High

Dead Lord från Stockholm startade 2012 och debuterade året därpå med skivan “Goodbye Repentance” som blev väl emottagen av både kritiker och fans. Efter detta etablerade sig bandet snabbt som ett av de mer populära i Sverige och de senaste åren har Dead Lord turnerat på stor skala och spelat såväl på diverse klubbar utanför Sverige, som på många större festivaler. Trots att bandet är relativt nytt är det ändå inte några duvungar vi har att göra med, bland medlemmarnas tidigare och nuvarande övriga projekt finns band som The Scams, Morbus Chron och Kongh representerade. Således är det trots allt ett ganska rutinerat gäng vi har att göra med, vilket dels märks på bandets imponerande liveinsatser, men också på det högklassiga musicerandet vi bjuds på via bandets studioalbum.

Dead Lords debutskiva var sprängfylld av hitlåtar och imponerade en hel del på undertecknad, så det var inte utan att en hade en hel del förväntningar när jag gav “Heads Held High” sitt första varv. När jag pratade med Olle Hedenström (som spelar gitarr i bandet) för en tid sedan berättade han att den föregående skivan till stor del var skriven av frontmannen Hakim Krim redan innan denne värvat resterande medlemmar till Dead Lord och att den nya skivan således skulle vara den första skivan som hela bandet varit delaktiga i redan från början. Hur detta skulle komma att påverka saker och ting var självklart svårt för mig att säga i förväg och när den första låten, “Farewell”, drar igång låter det åtminstone som förr. Det är helt klart uppenbart att Thin Lizzy fortfarande är stora förebilder med sitt lätt styltiga riffande och sväng. Stilen är överlag densamma som på debuten och “Farewell” sätter sig som en smäck på hjärnan redan vid första lyssningen. Att Dead Lord fortfarande kan skriva hits etableras alltså tämligen snabbt.

Vidare fortsätter det med låtarna “Ruins” och “Mindless”, som även om de håller hög klass skiljer sig en aning från det gamla Dead Lord. Det känns lite mer moget och eftertänksamt, samtidigt som det också är lite mer komplext och inte lika rakt på och hittigt. Det är dock fortfarande rockigt och kompromisslöst, men kanske som sagt att bandet numer siktat på att skriva lite mer genomarbetade låtar och inte bara skriva rakare med omedelbar payoff, så att säga. Denna aning av stilbyte gör mig ingenting, men när skivan sedan fortlöper kan jag inte komma ifrån att jag tycker att det blir en smula tråkigt i perioder. Vissa låtar kan jag tycka saknar någon riktig hook som gör att de sätter sig, även om de för all del är väl framförda, medan vissa låtar hade mått bättre av att vara lite kortare.

Överlag bjuder dock Dead Lord på bra och blixtrande rock fylld av gitarrdueller och ett jäkla ös, även om jag personligen kan sakna det Dead Lord som levererade hits som “Hank”, “Hammer To The Heart”, “Onkalo”, Because Of Spite” och “Ghost Town” på debutskivan. Nu är det främst på inledande “Farewell” och det avslutande titelspåret “Heads Held High” som det “gamla” Dead Lord lyser igenom fullt ut, men å andra sidan finns det säkert många som tycker helt tvärt om och välkomnar detta lite mer svårlyssnade Dead Lord och uppskattar att de inte gjort en lika “enkel” och kommersiell skiva som sist. Jag personligen håller dock debutplattan ett snäpp högre än “Heads Held High”, även om jag inte kan säga annat att det här absolut är en bra skiva och att Dead Lord lär tillhöra den svenska rockeliten i många år framöver.

Band: Dead Lord
Titel: Heads Held High
Genre: Rock
Skivbolag: Century Media
Producent: Dead Lord, Nicke Andersson och Ola Ersfjord
Releasedatum: 2015-08-21
Betyg: 7/10
Bästa låt: Farewell