Årets platta. Yes, jag sticker ut hakan och kröner detta mästerverk till årets släpp redan nu i början på september. Jag har levt med den här plattan ett bra tag nu (det tar en stund att vänja sig vid över 90 min Iron Maiden) och jag kan ärligt talat inte hitta några svagheter eller för den skull hitta på några invändningar. Plattan är ett drygt 90 min långt monster som innehåller allt och lite till när det gäller Iron Maiden. Det är varierat, det är innovativt och hela plattan är ett mastigt kvalitativt statement till övriga hårdrocksvärlden. Den här plattan kommer att hålla länge, den här plattan bjuder på ngt nytt vid varje lyssning, den här plattan är redan en klassiker.
Låt oss bena ut det hela lite. Plattan har något för alla, inledande “If eternity should fail” (ganska säkert också blivande konsertinledning) är en vacker sak med synt, skönsjungande Bruce och ett klassikt Iron Maiden-sväng som känns igen i ett öppningsspår, klockren. “Speed of light” är plattans “Wildest Dreams”, en hyfsat snabb stänkare som är en perfekt singel och en bra motpol mot de andra epos-låtarna på plattan, kan tänka mig att den blir ett allsångsmonster live. Plattan är uppbyggd på just monster/epos-låtar och därför är det också skönt med den hyfsat korta hittiga “Death or glory” och “Tears of a clown” som också är ganska enkel och rak, dock lika kvalitativ som de övriga spåren. Sen har vi då monsterbitarna som alla kräver lyssnarens fulla uppmärksamhet för att njutas till fullo, men herregud vilka låtar. Jag skulle här kunna räkna upp plattans alla övriga spår men väljer istället att nämna släppets bästa låt “The red & the black” som i sin helhet bjuder på allt man önskar från Järnjungfrun (som ett best of i samma låt inklusive allsångskörer a la “Heaven can wait”), titelspåret “The book of souls” som överraskar vid varje genomlyssning med nya tidigare ej hörda nyanser och självklart 18 min (!) långa “Empire of the Clouds” som suger andan ur mig med sina vändningar och episka känsla, bara den vemodiga pianoinledningen är värt varenda krona.
Är det här Iron Maidens Holy grail? Jag vet inte, det är för tidigt att säga efter ca tio genomlyssningar. Jag har fortfarande inte greppat plattan helt och jag njuter fortfarande av varje låt som om det var första gången jag hör spåren. Plattan har något för alla hårdrocksälskare och plattan är en tydlig uppvisning i genrens ädla konst. Iron Maiden som band betraktat känns mer väloljat än någonsin (kanske) och jag ser med spänning fram emot detta live. Jag behöver väl knappast nämna att herr Dickinson visar åter igen vart skåpet skall stå. Ok, jag bjuder på en invändning, det kan bli i mastigaste laget emellanåt och plattan kräver full attention för att åtnjutas till fullo. “The book of souls” är ingen bakgrundsskiva, tacka fanken för det. Den är värd mer än så. Kill your darlings? Tror inte det…årets platta? Oh yes..
Artist: Iron Maiden
Titel: “The book of souls”
Genre: Heavy Metal
Distributör: WMS
Releasedatum: 15-09-04
Betyg: 10/10
Bästa låt: “The Red and The Black”
