ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Degreed – Dead But Not Forgotten

138 Shares

degreed-dead-but-not-forgotten250
Tredje gången gillt kan man säga -och det stämmer mycket bra på Stockholmsbaserade melodiska rockbandet Degreed då de beslutat sig för att återigen visa inspiration och utveckling.
2010 släpptes debuten “Love, Life, Loss”, vilken blev en bra start för bandet som snabbt fick mycket positiv respons och många lyssnare. Uppföljaren “We Don’t Belong” från 2013 var ett stort kliv framåt och en naturlig utveckling. Den blev snabbt en favorit både hos media och fans, även mig inkluderat då jag listade den som 2013 års bästa album.

Nu släpps tredje albumet “Dead But Not Forgotten” och det visar sig blixtsnabbt att detta också är ett steg framåt där de inte har minskat på steglängden det minsta.


“Dead But Not Forgotten” innehåller generösa fjorton spår som avverkas under 52 intensiva minuter där vi erbjuds powerpop, aor, hårdrock, metal och melodisk rock i en salig och utsökt mix. Alla nyanser är snyggt integrerade och alla övergångar och tilltag känns helt naturliga men med en egen signatur för det osar lekfullhet och inspiration i komponerande och utförande. De tillför något nytt och högst intressant, vilket förstärker deras egna sound till något unikt.

Robin är komplett som sångare där han med lätthet kan pendla mellan att kunna fronta ett metalband till den lenaste pojkbandsstämma. Dessutom spretar inte leveransen utan det är alltid på rätt ställe och en starkt bidragande del till stämningarna i låtarna. Keyboardisten Micke Jansson vill jag framhålla som smått genialisk i sitt spelande då han tillför så mycket till låtarna och framhäver melodier samt gör det på ett sånt intressant sätt att det får mycket fokus och nyanseringen av låtarna blir ultimata. När gitarristen Daniel Johansson och trummisen Mats Ericsson adderat sitt inspirerade och högkompetenta spelande så är detta band nyskapande och samspelt på ett fräscht och kreativt sätt och det i enbart positiv bemärkelse.

Komponeringsmässigt så är det minst lika förgyllt då utfyllnaden på detta album är lika med noll. Fjorton potentiella hitlåtar med refränger och verser som vävs samman likt det finaste silket. Ibland är versen det mest framträdande, ibland refrängen. Vad som gör bandet och låtarna till vinnare är låten som helhet. Självklart gillar man inte allt i alla låtarna men när varje låt (som är relativt korta) på detta album tar slut så är intrycken många och när man sorterat dem och ser den som en helhet blir låten alltid en vinnare.

Musik påverkar oss olika, men det vanligaste för mig är att vissa album är mer direkta och snabbuttjatade eller att de är lite svårtillgängliga och istället växer med tiden men detta album är direkt men tenderar att växa och bestå vilket jag finner unikt i dagens musik. Dessutom så var det första gången sedan Eclipse platta släpptes som en skiva gjorde sig skyldig till att framhäva så mycket gåshud som denna gjort.
Ingen idé att gå in på låt för låt men jag kan bekräfta att skivan är bystad med guldkorn och stjärnsmällar, men några av de bästa mästerverken är “The Scam”, “Madness”, “Better Safe Than Sorry”, “Firefly” och “Final Ride” och när det var dags att välja bästa låt så gjorde jag det lätt för mig och tog första bästa låt på skivan. Sen finns det sju spår till som också skulle kunna ta den titeln.

Produktionen är bättre än sist och en stjärna i kanten får de för att ha producerat det hela själva. Det låter svulstigt när det behövs, avskalat och vackert när så krävs och skiftningarna är magnifika.

Om jag ska kritisera något med detta album så är konvolutet mindre tilltalande än på föregångaren som dessutom speglade musiken på ett bättre sätt.

2013 ansåg jag att detta var Sveriges mest intressanta band och det håller jag fast benhårt vid efter att ha njutit av detta album gång efter gång. Dessa grabbar är utan tvekan ett av de största framtidshoppen vi har och även om inte alla kommer gilla vad de hör så ska man ge det en chans för detta album osar perfektion. Detta kommer utan tvekan hamna på topplaceringar på årsbästalistor världen över och det även på min. Hatten av för killarna och deras högklassiga musik. Tack grabbar för skapande av inflationen i mina betyg. Andra fullpoängaren i år och jag har ännu svårare nu att se att någon skulle kunna gnälla på skivsläppen inom denna genren denna första halva av året.

Summeringen: Så mycket rätt och så lite fel.

Band: Degreed
Titel: Dead But Not Forgotten
Genre: Melodic Rock
Skivbolag: Sun Hill Productions
Releasedatum: 2015-06-19
Betyg: 10/10
Bästa låt: The Scam

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter