Numera kan jag prata om tonåren med en nostalgisk känsla i rösten. För mig och mina närmaste vänner var Hardcore Superstar en viktig del av tonåren. Det var dit vi vände oss när aggressionerna blev alldeles för påfrestande. Det var även dit vi vände oss för att fixa festen när vi var för unga för att komma in på krogen. Vi färgade håret svart, bar nitar och levde i en bubbla som inte många kunde förstå sig på. Men Hardcore Superstar förstod och blev en del av den bubblan utan att själva veta om det – Det är nostalgi för mig. Nostalgi för bandet själva är förmodligen det som resulterat i bandets nya och tionde album: “HCSS”. Bandet har nämligen gått tillbaka till sina rötter och väckt liv i några gamla demospår från de tidigare åren.
Det är nu det svåra börjar, för jag har svårt att omvandla mina känslor till ord. Det hela känns mest rörigt. Adrenalinkicken uteblir och det gör även ståpälsen. Tempot går upp och ned likt en berg- och dalbana. Det känns tungt och inte längre lika lätt. Det är inte samma goa magkänsla som uppstår, utan det känns mer som när man stannar upp och tänker till en gång för mycket. Attityden finns där, men i det här fallet så känns det inte äkta. Stundtals så känns det rätt, som till exempel i “Party ‘Til I’m Gone” och “The Ocean”.
“HCSS” får mig inte att sväva på några moln men jag faller inte heller med näsan före i marken. Jag känner mig istället balanserad och hamnar i ett dött mellanläge istället. Hardcore Superstar brukar inte placera mig i ett mellanläge och jag hoppas att bandet kan hitta tillbaka till det sound som varit ett vinnande koncept under en sådan lång tid. Jag vill förlora förståndet, känna hur hjärtat slår dubbelt, få ståpäls på armarna och hamna i den där bubblan igen.
Band: Hardcore Superstar
Titel: HCSS
Skivbolag: Gain
Releasedatum: 2015-04-22
Betyg: 6/10
Bästa låt: The Ocean