ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Nitrate – Feel the heat

Trots att jag dyrkar AOR kan genren parallellt vara obotligt steril. Gränsen mellan trist och häpnadsväckande är ibland hårfin. Kriterierna för hur bra ett album är beskrivs nedanför:

1.  Skivan ska vara helgjuten det vill säga få eller inga fillers. Många plattor faller på detta kriteriet, då det oftast  finns 2-3 kanonlåtar, några halvbra och resterande ren utfyllnad. En stor del av banden tycks leva på gamla meriter, något som många recensenter tycks köpa helt och hållet i symbios med skivbolagen månne?

2.  Albumet ska vara bra producerad; denna typ av musik faller annars ihop likt ett korthus, hur bra plattan än må vara.

3.  Sången måste vara adekvat bra för att kunna bära upp den musikaliska kostymen. Det är för mycket att begära  att alla ska låta som Steve Perry, men det ska inte vara  ungdomsodödlighet eller attityd och som avgör; hen bakom micken måste kunna sjunga. White Widdows, Ten och Fighter sångarna är tre utmärkta exempel på vad jag menar när vokalistgörat inte räcker till.

4. En svengelsk/fingelsk accent är i mitt sätt att se  på genren helt bannlyst. 

5.  Musiken ska ha en egen någorlunda egen identitet, inte vara rena karbonkopior av andras låtar det vill säga ”hört det 1000 gånger förut syndromet”, annars måste låtkvaliteten i sig uppväga detta.

Hur många kriterier faller Nitrate offer för? Bandet har tidigare släppt tre album: Real world (2018), Open wide (2020). Det var  dock via deras tredje, Renegade, som min AOR-radar visade prov på livstecken.

Feel the Heat är den andra plattan med Alexander Strandell (Crowne, Art Nation) som vokalist. På Nitrate första alster huserade Joss Mennen (Zinatra, Mennen) bredvid mickstativet. På uppföljaren blev det svenskt, Philip Lindstrand (Find Me, East Temple Avenue) skötte sången.

Alexander är i min menig den klart lysande stjärnan av de vokalisterna. En faktor som lyfte förra platta Renegade till 2021 bättre album.

Att Tom och James Martins låtskriverier hoppade ombord på samma platta gjorde inte saken sämre. De båda var förövrigt musikmotorn i bandet Vega, vars skepp de nyligen lämnat, efter många års slit i det fördolda.

Bröderna vet precis vilka AOR-knappar de ska trycka på, något de bevisar på Feel the heat – det står kvalitet inristat på deras veckade pannor. Det var  också de som låg bakom Khymeras helt underbara The greatest wonder från 2008.

Den Nottinghambördige basisten Nick Hogg är mannen som indirekt är bandet, den som styr och ställer, den som fattar de viktigaste besluten och den som bestämmer vem det är som ska servera kaffet och vem som står först i toakön.

Albumet inleds sangviniskt med titellåten “Feel the heat“. Den är verkligen sinnebilden för hur snygg AOR verkligen bör låta. Det är ett sant nöje att höra den dutt-duttiga keyboarden diktera låtvillkoren.

Efterkommande “All the right moves” är förutom att vara en av singlarna också en djävulsk skön sak som påminner mig lite om Signal.

Vi hoppar ner till tredje låten tillika “Wild night in the city”. Alstret visar sig vara ett mäktigt lyckopiller. Likt en hydra växer det ut två huvud istället för ett, på ett positivt sätt.

Tre låtar senare hittar vi ytterligare en keyboarddriven tingest, “Live fast, die young“. Shit, jag får Foreigner-vibbar över hela kroppen.

Nionde låten har bandet döpt till “Strike like a hurricane“. Då var vi  där igen, i träsket över låtar som sticker ut över de andra. Gillar man tidiga Bon Jovi så lär man gilla denna rakbladsvassa musikaliska utsvävning.

Albumet berikas med två adekvata ballader. Den första, “One kiss (to save my heart)” är en duett med norska Issa, den andra utan densamme.

Nitrate omfamnar 80-talet med infekterande refränger, bombastiska melodier och klockren sång i kombination med en uberkristallklar produktion.

Det är ett sant nöje att avnjuta detta musikaliska smörgåsbord. Dock tog det mig mer än fyra lyssningar innan polletten föll ner ordentligt

Albumet kröns med ett väldigt snyggt omslag. Vill man ha sin AOR insmord likt Miami Vice eller Top Gun, tveka inte på att införskaffa Nitrat´s fjärde album.

De som dyrkar Foreigner, tidiga Michael Bolton, Survivor, Signal, Nightranger eller FM lär få sitt lystmäte uppfyllt med råge.

Helt klart en av årets bästa AOR-plattor i symbios med Kent Hillis – Nothing left to lose. Den uppfyller alla kriterier på hur en fullpoängare bör låta.

Line-up: Alexander Strandell (v) Tom Martin (g) Richard Jacques (g) James Martin (k) Nick Hogg (b) Alex Cooper (d).

Band: Nitrate
Titel: Feel the heat
Genre: AOR
Skivbolag: Frontiers
Releasedatum: 13 oktober
Bästa spår: Feel the heat, Wild  night in the city,  Live fast, die young, Strike like a hurricane
Betyg: 5 av 5

 

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE

Warning: Undefined array key "pt-cv-view-type" in /home/rocknytt/public_html/wp-content/plugins/content-views-query-and-display-post-page/includes/block_view.php on line 111
Fel: Vy 01024a207i kanske inte finns
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR



Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG



Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER



Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT