ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Judas Priest – Redeemer Of Souls

22 Shares

judas-priest-redeemer-of-souls250
JUDAS PRIEST bildades faktiskt redan 1969 och gav ut sin första platta 1974. Detta år (2014) har de med andra ord hela 40år på nacken som skivutgivande grupp. En sådan karriär kan man inte annat än bocka och buga inför. Alla dessa år har inte varit helt spikraka, men oftast har det flutit på bra för dessa britter. Rob Halford gör dessutom verkligen själ för epitetet “Metal God”!

Jag tycker att “Angel Of Retrobution” verkligen var en värdig comebackplatta efter Rob Halfords långa bortavaro. Den tog vid där “Painkiller” slutade och visade även upp lite nya drag: “Lochness”. Uppföljaren “Nostradamus” var en stark konceptplatta, även om jag upplevde produktionen som lite för vek. Man kanske kan kalla nya och tillika sjuttonde studioplattan “Redeemer Of Souls” för ännu en comeback, eftersom KK Downing saknas på denna skiva och som de flesta kanske vet ersatts av Richie Faulkner. Visst saknar jag KK, men han valde ju av någon anledning att hoppa av bandet och man får lov att respektera hans beslut. Jag ska för tydlighetens skull tillägga att Richie absolut inte är dålig, utan han håller “Priestfanan” högt och stolt.


Titelspåret “Redeemer Of Souls” har jag lyssnat på nästan dagligen i månad och jag vidhåller att jag tycker det är en riktigt stark, men dock ovanligt melodiös låt för att komma från JUDAS PRIEST. Inledande “Dragonaut” är en typisk Priest-låt som lätt hade platsat på “Ram It Down”. Den höga standarden fortsätter även på tredje spåret “Halls Of Valhalla” som låter som ett spår hämtat från “Defenders Of Faith”. Detta är förövrigt den enda låt där Rob över huvud taget skriker lungorna ur sig, som på den gamla goda tiden. Även spår fyra “Sword Of Damocles” väcker mitt stora gillade. Den har lite sjuttiotalskänsla a´la “Victim Of Changes” över sig och är dessutom förärad med en riktigt vass refräng.

Den starkt bluesinfluerade låten “Crossfire” sällar sig också snabbt till mina favoriter. Jag tror faktiskt inte att JUDAS PRIEST haft ett sådant här sväng någonsin tidigare. “Secrets Of The Dead” får jag nog kalla plattans version av “Touch Of Evil”. Den når inte upp till samma höjder, men den är en stark låt kort och gott. Den sista låten jag nämner här är “Battle Cry” som låter som en högst vital “80talslåt”. Den har ett riktigt härligt driv och det blir inte så mycket mer JUDAS PRIEST än så här!

I stort sett så tycker jag att skivan låter som jag förväntat mig och som bandet själva sagt att den ska låta. Det enda jag stör mig lite på, är själva ljudbilden/produktionen. Även om den inte är så dålig att den påverkar slutprodukten så himla mycket. Det hade gärna fått vara lite mera riv och “brittisk stål” i den, om man säger så. Det är väl så att man eftersökt ett “gammaldags” sound den här gången och sådana försök balanserar oftast på en knivsegg. Som tur är så blir det inte pannkaka av det “försöket”, även om de så smått börjat ställa fram ingredienserna till smeten på köksbänken.

Låtmaterialet är aningen ojämnt, men det är ändå svårt att vara så där jättekritisk, då detta ändå känns som en platta som bandet kan vara riktigt stolta över att ha gjort. “Redeemer Of Souls” når ju inte upp till 80talsklassikernas kvalité och definitivt inte till “Painkiller´s”. Men det är faktiskt inte så enormt långt ifrån och skivan är överraskande bra tycker jag. Rob Halford sjunger bra som vanligt, men undviker allt som oftast de högsta skriken och tonerna. Tror det har mer med att göra att han inte klarar dem live, än att han inte klarar att göra dem i studion. Lite synd tycker jag, men man kan ju inte få allt i världen som bekant. Detta är en platta som får en kvalitetsstämpel med en stark sjua satt på sig och det är inte dåligt levererat helt enkelt!

ps bonus-cd´n som medföljer den limiterade versionen av skivan innehåller 5st riktigt bra låtar, som förövrigt drar lite mer åt rockhållet, än åt heavy metal.

Band: Judas Priest
Titel: Redeemer Of Souls
Genre: Heavy Metal/Hårdrock
Skivbolag: Sony
Speltid: 63:48
Releasedatum: 2014-07-15
Betyg: 7/10
Bästa Låt: Dragonaut/Crossfire

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter