Som en av pionjärerna för sin stilbildande genre och med dryga trettio år i branschen så är det omöjligt att undgå när det vankas nytt skivsläpp från In Flames. Foregone markerar det melodiska dödsmetalbandets fjortonde studioalbum, så diskografin har vid det här laget växt sig till en imponerande trave. Utdelningen har ibland skiftat tycker jag. Det har inte berott på svajig form, som ju tyvärr är en vanlig folksjukdom bland musiker och band med mer långsträckta karriärer. Nej, på den punkten kan jag tidigt avslöja att jag inte tycker så är fallet. Foregone är på flera sätt bandets mest intressanta släpp på många år. Mitt varierande mottagande genom åren har snarare berott på att jag som lyssnare inte alltid har stannat och varit nyfiken på vad som händer om jag tycker att saker har ändrats för mycket. I, The Mask tyckte jag för ett flyktigt ögonblick var intressant och annorlunda när jag lyssnade på den i samband med dess release, men ska jag vara helt ärlig så har jag aldrig återkommit till den skivan förrän nu när jag ville jämföra den med det nya släppet. Då insåg jag att I, The Mask inte hade gjort något vidare intryck på mig. Den dränktes i annan, fantastisk musik som korsade min väg och jag lät den göra det.
Detsamma kan inte sägas om Foregone. Förutom ett brutalt läckert skivomslag så finns det mer som lockar på Foregone. Det finns en skön balans mellan det hårda och det melodiska, skönsång kontra growl. Inte på ett sätt som gör det förutsägbart. In Flames ritar om sina egna regler men behåller sina kärnelement.
Fridéns sånginsatser är starka. Textleveranserna med sina många mörka förmedlingar berör och det är kul att höra honom i så bra form. Rättelse – det är kul att höra att alla som bidrar på den här plattan är i så bra form. Det finns ingen svag länk. Det är också imponerande att sången på State of Slow Decay är så pass kraftfull att den adderar till det frenetiska trumspelet snarare än drunknar i den.
Men innan den energin strömmar ut genom högtalarna så inleder Foregone med ett lugnt, instrumentaliskt parti som är modest jämfört med övriga spår. Det skapar en spännande schism då vi inte återkommer till den känslan under plattans gång. När det kommer till det melodiska så känns det i somliga låtar som själva ryggraden (Bleeding Out) medan det i andra låtar agerar mer som ett charmigt inslag (Cynosure).
Foregone med In Flames mottas väl av undertecknad. Jag ger albumet 4/5 i betyg. Det är ett riktigt njutningsfullt album trots allt vemod, svärtan och frustrationen på insidan.
Artist: In Flames.
Titel: Foregone.
Genre: Melodisk dödsmetal.
Skivbolag: Nuclear Blast Records.
Releasedatum: 10/02/2023.
Bästa spår: Meet Your Maker, Bleeding Out, In The Dark, Cynosure.
Betyg: 4/5.
