NYHETER
CD
BÖCKER
SKÄRSELDEN

Behemoth – The Satanist (8.0)

27 Shares

Behemoth-TheSatanist-250

Band: Behemoth
Titel: The Satanist
Genre: Black Metal
Skivbolag: Nuclear Blast Records
Producent: Behemoth
Releasedatum: 2014-02-07
Betyg: 8/10
Bästa låt: O Father O Satan O Sun!

Det polska extremmetallbandet Behemoth måste väl ändå ses som ett av de mest legendariska och största banden i genren idag. Bandet i sig började som ett obskyrt svartmetallband i mitten av 90-talet och släppte debutplattan Sventevith (Storming Near The Baltic) 1995. Nu, nästan 20 år senare, har man nästan blivit folkkära. Eller ja, så folkkära som ett extremmetallband nu kan bli. Man började slå kommersiellt sakta men säkert runt releasen av Thelema.6 år 2000, men processen till att bli “stora på riktigt” har varit ett utdragen sådan och bandet har tagit små kliv närmare rampljuset för varje platta. Att de har gjort detta utan att kompromissa med sina övertygelser tycker jag är oerhört imponerande och om man lyssnar på Sventevith och jämför den med det senaste alstret The Satanist så står det klart att även om musiken kanske inte låter identisk så är det ändå fortfarande ett band som inte spelar enligt andras spelregler, utan tvingar folk att anpassa sig efter Behemoth istället.



Frontmannen Adam “Nergal” Darski har under de senaste åren blivit en av metalvärldens mest omtalade personer. Dels för att han synts i folkliga sammanhang som till exempel polska tv-programmet The Voice där han satt i juryn. Noterbart är att i den svenska versionen av programmet bestod juryn av till exempel Carola och Magnus Uggla. Trots dessa gästspel i “den vanliga världen” har Nergal inte ruckat på sina principer en tum och för sju år sedan hamnade frontmannen i trubbel hos rättvisan i Polen efter att han rivit sönder en bibel på scenen och kallat den i Polen väldigt populära katolska kyrkan för “världens mest mordiska sekt”. Dock blev han nyligen helt friad från anklagelserna och under denna väldigt utdragna rättsprocess har mannen dessutom hunnit med att få – och övervinna – en cancerdiagnos, närmare bestämt leukemi.

Efter att Nergal vunnit över cancern har det varit en “gladare” frontman vi har fått se. Förklarligt efter att ha lurat döden så har han vid flera tillfällen pratat om hur härligt det är att leva och att vi alla borde hylla livet. För er som likt undertecknad är dödsdyrkare av rang kan detta självklart få en att dra öronen åt sig, men detta handlar inte om någon typ av ljusdyrkande life metal-grej, detta handlar snarare om att Nergal och Behemoth utvecklat sin egen gren av satanismen och det är just denna livsbejakande syn på saken som man försöker att beskriva på The Satanist. Även om plattan inte innehåller de nivåer av misantropi som man är van vid när man lyssnar på svartmetall så är det ändå ingen tvekan om att bandet fortfarande bär på ett enormt agg mot till exempel religion, vilket man kan förstå extra mycket med tanke på tidigare nämnda rättegång mot bandets frontman.

The Satanist inleds oerhört stämningsfullt och mäktigt med den blytunga Blow Your Trumpets Gabriel, som för övrigt agerar första singel från plattan, och efter att tonen är satt fortsätter man raskt vidare till lite mer rens i form av den frenetiska Furor Divinus. Om Blow Your Trumpets Gabriel var en imponerande albumöppnare så kan jag säga att det dröjer till spår nummer fyra tills vi kommer till en likvärdig euforisk upplevelse. Denna kommer i form av den formidabla Ora Pro Nobis Lucifer som jag personligen håller som plattans näst bästa stund. Även de två nästkommande spåren, Amen och titelspåret, håller mycket hög klass och likaså gör Ben Sahar samt In The Absence Ov Light. Det allra sista spåret på The Satanist är dock det bästa. O Father O Satan O Sun! är en obeskrivligt fjällmagisk skapelse som utan tvekan är plattans bästa spår och antagligen kommer låten också att vara en av de absolut bästa som släpps under hela år 2014. Denna koloss till låt är verkligen en blytung stenkross som trots sin brutala tyngd ändå framstår som oerhört stämningsfull och nästan skör på sina ställen. En perfekt albumavslutare som helt tvivelsutan passar ypperligt som hymn för “det nya Behemoth” och deras syn på livet, döden och allt där emellan.

Det många puritaner verkar ogilla med Behemoth och deras utveckling är att de allra mest brutala gitarrerna ibland får stå tillbaka en smula för att ge plats åt lite mer bombastiska arrangemang. För mig personligen är dock detta inga problem alls, då jag tycker att Behemoth ändå verkligen är oerhört bra på att kombinera en mäktig stämning med en tung ljudbild utan att det för den skull låter för pajigt och pretentiöst. Man lyckas hela tiden med att skapa väl avvägda kompositioner och således har man också format fram ett av de mest originella och karaktäristiska ljudbilderna inom dagens extremmetall.

Om man ska börja jämföra The Satanist med gamla Behemoth-alster så skulle jag vilja säga att denna giv inte riktigt når upp till de nivåer som finns på det förra släppet Evangelion från 2009, som jag personligen tycker är ett fullkomligt mästerverk. Däremot kan jag absolut tänka mig att klassa The Satanist som ett av bandets absolut starkaste verk i närmaste konkurrens med Demigod och Satanica. Sedan är det ju inte utan att man slås av tanken att Evangelion mycket väl hade kunnat vara Behemoths sista platta om Nergal inte hade lyckats vinna över sin cancer och när man tänker i de banorna är det omöjligt att inte få lite extra varma känslor för The Satanist, en platta som kanske inte hade blivit till om Nergal haft lite mer otur. Jag är helt klart oerhört glad över att få äran att recensera ännu ett släpp från Behemoth och jag hoppas innerligt att det blir många fler under många år framöver.

 

27 Shares
Proppen

Proppen

Skribent

Relaterade artiklar

POPULÄRT JUST NU
FILM
LIVE
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019 heavy metal

Följ oss på Facebook!